vårt stillsamma familjlif. Vi flacka icke omkring och förkyla oss, slå ej heller sönder näsor och speglar, utan sitta stilla fem å sex timmar, kanske ännu längre, hvarenda qväll i ett varmt rum, der vi befordra ett godt helsotillstånd genom insupandet af de gaser, som utveckla sig från belysnin: gen, dryckesvarorna, hundratals cigarrer och gästernas utdunstningar. Vi smutta i frid och ro på vår punsch och äro fullkomligt passiva, bråka icke om statens angelägenheter, disputera icke i religion, lika litet som i filosofi eller andra farliga ämnen, blossa ej upp af annat än dryckerna och värmen, låta hellre udda vara jemt, blott vi få hafva våra halfbuteljer ifred och i ostörd ro höra på en musik, som vi ej kunna höra, samt på eget och andras oskyldiga prat, gom vi ej heller kunna höra. Det är så vi fatta lifvets uppgift. Lefve våra eftermiddagar!