Aftonbladet – 19 november 1873, sida 3

Våra eftermiddagar. En stockholmares bekännelse. Vi äro ett muntert folk Preciosa. IL ) Ändtligen är förmidddagen förbi. Kloc kan är twn, kanske bortåt tre. Det är sommar, och vi skynda till Strömparterren för att stiga om bord på en ångslup och fara till Djurgården, det herrliga nor. diska landskapet, som ligger mellan Alkärret och Hasselbacken med närgränsande landsdelar, enå sidan ända till den lätta Isommarteatern och å den anåra till Novilla, kanske till och med ända bort åt Bellmansbyst. Hvilkea hetta! Vi behöfva svalka 038. En liten flaska Bilinervatten och en stor konjak äro mycket välgörande, medan vi vänta på ångslupens afgång. Aj, ångslupen lägger snart ut. Vi hinna ej med Bilinervattnet, men kunna omöligt lemna konjaKen i sticket qvar i Strömparterren. Huru friskt på den blå böljan! Skeppsholmsbron underpasseras utan nägot äfventyr för den gången. Der ha vi Nybron, kunna vi förstå af de dammoln, som uppstiga till venster om oss. Och der bland andra dammoln den beryktade Ladugårdslands Strandgata, hvars namn nu mer ingen nämna vågar, så vidt man ej vill anses som en uppviglare mot den kommunala öfver: heten. Vi äro framme vid Alkärrets gamla kära strand. Några steg på land och vi befinna 088 på Hasselbacken, Europas euda egentliga värdshus i det fria, Hvad är Richmond, hvad. Saint Germain-en-Laye, hvad Briählska terrassen, hvad Sachers Hiigel, hvad betyda förfriskningsställen vid Neapels golf mot Hasselbacken? Bosch! gkulle en österländing säga. Vi säga egentligen ingenting, ty smörgåsbordet väntar. Se den präktiga apparaten med det iskvida Kammins, Rånäs?, Pomerans,, Renadt och mycket mer, och smaka sedan, swaka fort, ty het tan faller på och man måste konservera sig. Gudadryck i bränvinsglas! Hvad voze vi utan dig? Om sommaren hjelper du oss att kunna andas och röra oss i tretio graders värma, om vintern bbvarar du oss mot den stränga kölden. Du är vår räddning. Vi taga kansko en halfva, och sedan force till bords! Idel bekanta anleten hvart viskåda. vänner öfverlag, bröder äfven. Låt oss slå 033 ned här. Hvar kan man finna sig bättre än i skötet af sin familj? Hvar sundare än i denna herrliga natur, mellan brodern A. och brodern B., med näsan midt emot en Mouton, en äkta Branc-Mouton, och västande på de fina rätterna? Skola vi göra os3 en liten festmiddag i dag ? Du sade det! Vädret är så gudomligt vackert! Dagen förut hade vi gjort oss en festmiddag, emedan vädret var något ruskigt. I morgon hitta vi nog på någon ny anled: ning, och sedan sörjer glädjens gud för alla de öfriga dagarne. Men litet Sauterne på fisken, och så en blandad kötträtt innan vi öfvergå till få geln, med ett mellanstick af Moöt. Carte blanche taga vi först efter fågeln. Det nordiska allvaret tinar upp. Glada anleten öfver allt i salongerna, på verandan, i paviljongen, och zing! zing! der ha vi musiken, Korg, hvad du skriker, käre Ab Jag följer bara med musiken. Mera Moöt, men kallt, alldeles förbannadt kallt!... Har du hört att Calle B. är förlofvad? Jo, på heder och samvete! Sakramenskadt vacker förmögenhet. Gubben är direktöri det stora Fårvalla-bolaget och har gjort ofantliga affärer. Mera Mcöt! Nå, i går reste fru X. med fru Y:s man. Det är en kostlig historia. Lilla Hortence är vilja slå upp med långe Bengt. Aldrig har jag sett löjligare. Nej, nu är turen kommen till Carte blanche, säger jag. Franska nationalförsamlingen har... Hvem fan talar om nationalförsamlingen vid en glad middag? Carte blanche, men fort! Våra kommunalangeläg... Har man hört på den? Hi, hi, hi! Han tänker förgifta oss med sitt kommunalsvineri. Unge man, lär dig att hafva tand för tunga i anständigt sällskap. Hvad skola vi ha för desertvin? Nej se, Amandus! Hvarför kommer du så sent? Jae slapp ej från förr än klockan halfl. tre. Uff, hvad jag knogat i dag, hbllit i ända från klockan tio med ganska få mel-l. lanskof. På det bär viset släpar man ut sig i förtid, men nu skall jag slå mig lös. Jag har en fin id. Vi skola göra en liten utfygt. Till Bellmansro? Är du galen? Hvem tänker på att gå så lånet? Svärmar du för Bellman, så har du honom här nero vid eken. Jag förmodar åtminstone att ban sitter qvar, fastän jag inte sett dit åt i år. Nej, vi göra en utflygt. till ett af småborden der nere och dricka kaffe. En god id6! Fort dit ned, men först skola vi sluta: middagen. Middagen slutas. Klocken är half fem. Vi flytta på oss, tända cigarrerna, skämtaj en stund med herrarna Davidson och hr Gans samt samlas snart åter vid kaffebordet i grannskapet af musikpaviljongen. Kaffe med några likörer, i hvardagslag endast tre å fyra olika sorter, alla särdeles magstärkande, expedieras snart, och derefter kommer sodavattnet, hvilket är mycket läskande, i synnerhet om dermed förenas några buteljer punsch. Så blir klockan sju. Skola vi gå på teatern och se en lätt zommarpjes? Nej, vi ha sett den der lätta pjesen några gånger redan och stanna nu der vi äro. A. tog in den första buteljen punsch, hvilket gat B. anledning att taga in den andra, C. den tredje och så vidare, hvar och en i sin ordning. Alla vilja se sina vänner på ett glas, ty gästfrihet är en gammal svensk åygd, och sammanskott vid ett sådant tillMM Rn RR RA RR RER RR AR TNE FA: