Aftonbladet – 19 november 1873, sida 2

— Vid Antropologiska sällskapets sammankomst i lördags höll dokt. O. Sandahl föredrag Om opium såsom njutningsmedel hos olika folk; hau ådagalade dervid genom flere statistiska beräkningar ötver hela pro: duktionen och förbrukningen af opium, att alldeles oriktiga föreställningar äro gällande i den allmänna uppfattaingen och att vilseledande uppgifter fianas hoz författarne och i resebeskrifningarna beträffande vidden och betydelsen af detta ämnes skadliga inverkan på menskligheten; han visade sålunda, det i stället för att, såsom vanligen uppgifveg, 400 till 700 millioner menniskor i Asien äro hemtallia ät den förstörande lasten att röka opium, denna ofantliga siffra kan nedsättar till högst några få millioner: han skildrade derjemte bland annat, huru opiumrökningen tillgår, samt förevisade kinesiska opiumpipor och öfriga apparater för opiumröknisgen, itvensom en af kinesisk artist målad oljefärgstafla, föreställande ett rum för opiuiarökaing i Canton, Dokt. O. Montalias medåslade Bidrag till frågan om den nordiska stenålderns inlelning; han framhöll dervid, att eftersom le till stenåldern i norden hörande fornsaker utgöra typer, som här äro mycket allmänna, men i det öfriga Europa antingen alldeles okända eller högst sällsynta, så böra dessa fornsakstyper vara utvecklade i nor. den, och att man på grund dera? bör inom stenåldern kunna uppvisa en tid, under hvil. zen dessa icke finnas, en tid, hvarunder de småningom -utvecklades och en tid, då de voro i allmäncare bruk; ban sökte att särskildt uppvisa detta i afseende på flint. rxorna genom att framlägga en serie af xemplar, som förmedlade öfvergången från 10 äldsta och enklaste formerna till de yngsta och mest utvecklade. Dokt. V. Broberg meddelade Bidrag från vår folkmedicin till kännedomen om våra äldsta tider; åtskilliga af de vidskepelser infördes, af hvilka vår allmoges läkekonst innu till stor del består, och häntydde dessa å en forntida elddyrkan; det visades, att let var Thor, som varit föremål för denna lyrkan, att han ursprungligen varit eldeng ud, samt att degse sistnjimnde varit de gu: ar den äldre jernålderss folk, Götarne, illbedt; att då omsider Svearne blefvo det jerrskande folket i norden, upptogo desse land sina Asagudar de besegrade Götarnes anagudar och skalderne omgestaltade dem enlighet med Asalärans verldsåskådning; ten att i folkets ögoa desse Vanagudar hi ehöllo sin urgamla betydelse, aå alt änäk å mäster Adäme tid iman bär I Sveriga ade, att Thor var den förnämste bland lutens gudar, och man vid farsoter offrade ät enne eldeas gud, hvarjemte, såsom nämnes, ännu i våra dagar plägseder häntydane på en sådan elddyrkan lära fisnas qvar os allmogen. t Dorefter förevisade dokt. O. Montelius en vanlig dolk af ben, funnen i en torfmosso Stora Djulö egor i Södermanland, och TER ASRYIE TKR EE TI I OMKAKVEN RE BESE SEMESTRA NOEN ETT TI ATTAN R Särna