Aftonbladet – 18 november 1873, sida 2

hura kommer mademoiselle Desire att känna henne? Jag föreställer mig att en så simpel person inte passar till vän åt er. Jag har aldrig sett henne förut, sade Desire. Jag trodde väl att jag kunde lita på er egen, goda täkt, yttrade Osvald leende och bugade sig. Ni förlåter ju att jag öppet uttalat min mening att en sådan. person inte är ett passande sällskap för er? Desire svarade icke något. Hans blick och leende kom det stackars, unga hjertat att häftigt klappa — hon gjorde icke sig sjelf en fråga hvarför mr Oswald Huntley var så intresserad för hennes bekantskaper. Hon gick med sänkta blickar och en ljuf rodnad på kinderna; han var intresserad för hvad som rörde henne — detta var nog. Mrs Livingstone af Norlaw är alls inte en simpel person; hon är af lika godt stånd som vi, ehuru hon inte är rik, inföll Joanna. Jag tycker mycket bra om henne. Hellre vill jag se henne än ett dussin fina verldsdamer. — Desirge, du bör taga henneg parti, ty hon förtjenar det. Tror du att Norlaw inte är lika ansedt som Melmar, så kommer detta deraf, att du är utländska och inte känaer till våra förhållanden ; det är hela saken. Då Desir6e i samma ögonblick såg upp, observerade bon till sin förvåning ett vredgadt och hotande uttryck i det ansigte, som föregående minut med en artig och intagande min varit böjdt mot henne, men nu vände sig åt Joanna. Norlaw må vara lika godt som Melmar, yttrade den angenäme Oswald med en hätftighet sem för ögonblicket gjorde honom lik Patricia; men det är icke något skäl för att en medlem af den familjen vore en pas: sande bekantskap för mademoiselle Desir6e,