Aftonbladet – 18 november 1873, sida 2

es glädjande natur. Resultatet kan likväl ifven ses ur andra synpunkter, som väl äro af mycket olika beskaffenhet, men hvilka alla pga sitt stora intressee; men ett närmare skärskådande af dessa skola vi uppskjuta till en följande artikel. I Preussen har ett förslag om införandet af civiläktenskap och civilregister öfver födelser och dödsfall nu af regeringen blifvit framlagdt för landtdagen. Kejsar Wilhelm samtyckte först efter lång tvekan till att underteckna förslaget. Motivet är å regeringens sida närmast det, att flere hundra katolska församlingar, till följd af biskopärnes motstånd mot de nya kyrkliga lagarne icke äro försedde med prester, som ba laglig rätt att ntöfva sitt embstes funktioner. Lagförslaget mottages naturligtvis med stor tillfredsställelse inom ettland, der förtalet af de bildade klasserna så väl bland katoliker som prötestääter blifvit främmande för de kyrkosamfund, till hvilka de höra och knappast äro fästa vid dem genom något annat band, än de genom lag obligatoriska kyrkliga ceromonierna vid äktenskaps ingående samt barndop och begrafningar. Civiläktenskapets införande kommer säker. ligen snart att göra icke-konfossionella begrafningsplatser nödvändiga, emedan man måste vänta sig, att presterne skola vägra att begrafva Persöner, sot lefvat i ett genom ingen kyrklig vigsel bekträftadt äktenskap. Kyrkogärdarne börja i sjelfva verket redan nu att förlora sin konfessiovella käöraktor; — Gammalkatoliker blifva ständigt med tillhjelp a! polisens mellan komst begrafne på katolska kyrkögårdar, trots presternes protester. Dopet kommer sålanda snart att blifva den enda genom lag änböfalda kyrkliga handlingen för de kristna kyrkornas medlemiiiar. Ett annat vigtigt resultat, som man motser af denna lag är att giftermål mellan kristne och judar komma att ofta ega rum. Gretve BStolbörg Har valts till herrehusets president med alla föstörnå, sä när som på fyra. Till vice presidenter valdes hrr Bernuth och Hasselbach, nationalliberäle, tiled 40 röster mot 25 och 23, som hr Ploetz, ultrakonservativ, och. grefve Brihl, ultramontan, fingo. Inom deputeradekamihären ha de liberala fraktionerna blifvit ense om att välja till kammarens president hr Benningsen, chef för det nationalliberala partiet, och till vicepresidenter hr Loewe, tillhörande det moderata framstegspartiet, och eli medlöm äf det frikonservativa partiet. Angående omorgaiiisationon af preussiska kabinettet och Bismarcks dermed 1Isammanhang stående ätertagande af konseljpresidentskapet samt Camphausens utnämnande till ministerens vicepresident yttrar Provincial Correspondenz: sGenom den nya orga nisationen (af kabinettet) gäller det i första rummet att göra det möjligt för rikskansle ren att öfvertaga högsta ledningen af den preussiska administrationen, utan att de mödor och den ansvarighet som äro för: enade med handhafvandet af äö löparde göromålen behöfva splittra och utslita hans krafter. Konseljpresidenten skall sålunda fortfarande anvisa administrationen henne riktning och mål i öfverensstämmelse med de pligter, som rikets politik ålägga honom. Kabinettets viceprecident, som står I oafbruten förbindelse med dess president er håller det vigtiga och hedrande uppdraget att hålla handhafvandet af de olika förvalt niogsgrenarne i ständig harmoni med rikspolitikens synpunkter och kraf. I den skrifvelse, uti hvilken kejsaren beviljade grefve Roons ansökan om afsked sägsom preussisk konseljpresident och krigsmini ster yttrar han bland annat: Jag tackar er af allt mitt hjerta för allt hvad ni gjort för hären under er långa tjenstetid och 1 de många funktioner ni utöfvat. Under härens omorganisation har ni egnat mig det klokaste och mest energiska bistånd, och frukterna af ert arbete ha snart fått tillfälle att visa sig, Tvenne lysande krig ha gifvit vitnesbörd om våra militära institutioners förträfflighet. Måtte ni efter era trofasta tjenster länge kunna njuta det lugn, ni i så hög grad behöfver, och var öfvertygad om att jag alltid med aktning och tacksamhet skall ihågkomma min krigsminister. Som en erinran om afskedets smärtsamma ögonblick sänder jag er min byst af marmor. Den 13 dennes var öfverste Stoffel instämd till polisdomstolen i Versailles, på grund af sina förnärmande yttranden om general Riviere, under förbandlingarna i marskalk Bazaines process i Trianon den 4 November. Den franska strafflagen bestämmer 2 till 5 års fängelse för offentlig förolämpning mot en general, hvilken utöfvar sitt kall som domare i en krigsrätt. Den anklagade förklarade på ordförandens fråga, att han genom Rivieres betänkande fann sin ära kränkt samt att han vid krigsrättens sammanträde den 4 icke hade förmätt att beherska sin vrede. Han kunde icke återtaga sina yttranden, mea beklagade att de blefvo uppfattade som brist på aktning för domstolen. Advokaten Lachaud, öfverste Stoffels försvarare, anförde, att den anklagade hade varit i ett tillstånd af apphois: ning, som endast var anuör naturligt. Ef tor-en kört rådplägning dömde rätten Stoffel, på grund af mildrande omständigheter till endast 3 månaders fängelse och till ersättning af rättegångskostnaderna. Förliden lördag öppnades det italienska parlamentet med ett trontal af konungen, hvaruti hänsyftades på hans resa till Wien och Berlin och uttalades hoppet om ett bastående vänskapsförhållande till Tyskland och Österrike. Oktadt upprepade gånger cirkulerat rykten om, att presidenten och seggio (stab) af vicepresidenter, sekreterare o. s. v. skulle afgå, och de förra ministrarne Lanza och Sella väljas i deras ställe, är det dock troligt att Biancheribehåller sin plats som president i deputerade kammaren och ministeren kommer att understödja honom. Den nu började sessionen kommer sannolikt att bli mycket tyat och stilla. Det förefinnes icke någon politisk fråga i Italien och regeringens enda och jr a rn rg an TE TR att önska se fru Martha; med det för franskor egna, lifliga och tillika behagliga sättet, skyndade hon fram för att fråga om det var