Aftonbladet – 17 november 1873, sida 3

O, jag vet allt ganska väl! Jag har sagt sanningen — jag är för klarsynt, snyftade Patricia; jag kan ej hjelpa att jag ser huru både pappa och du äro rent utaf förvridna — det kommer att krossa stackars mammas hjerta! Ehuru Desir6e i högsta grad var förolämpad, ond, ja rent ut sagdt, desperat, var det henne ej möjligt att emotstå sin skrattlust vid detta löjliga utbrott af en högst obefogad sorg. Hon skrattade föraktligt. Jaz går ensam, om jag får, sade bon och vek hastigt af på en ginväg, der Oswald icke var tillräckligt rask eller nog hemmastadd med lokalen, för att fö!ja henne. Jag skall genast tala med mrs Huntley, och hennes hjerta skall visst inte krosgas. Nej, ingen i verlden skall våga tala mig till på detta vis; Och dermed försvann Desir6e, Jätt som en fågel, mellan träden. Vi lemna åt läsaren sjelf att bedöma om Patricia och hennes bror voro synnerligt goda vänner då de i hvar andras sällskap anträdde hemvägen.