Aftonbladet – 15 november 1873, sida 3

Svensk Tidskrift för litteratur, politik och ekonomi, utgifven af Hans Forssell. 1873. Femte häftet: Oktober. At denna i allmänhet högst förtjenstfullt redigerade tidskrift, vår nu mera enda allmänt vetenskapliga, utmärker sig det föreliggande häftet såsom rikt på omvexling och intresse. I dubbelt afseende främst bland ie meddelade uppsatserna står en kritik af C. R. Nyblom öfver Brandes senaste arbete: Den romantiske Skole i Tydskland. Såsom man torde erinra sig uppträdde samme kritiker med anledning af första delen utaf förf:s arbete, Hovedströmninger i det 19:e Aarhuvdredes Literatur, hvari han, på samma gång han gjorde åtskilliga anmärkningar mot förf:s både metod och åsigter, lock hufvudsakligen ville taga honom i försvar mot den häftiga förkättring, för hvilken han såsom en kämpe för den menskliga forskningens frihet från många håll i sitt hemland blifvit föremål. Ständpunkten vid bedömandet af denna senare afdelsing af arbetet har, enligt granskarens åsigt, betydligt ändrat sig. Förf. är ej längre i behof af något försvar i den vetenskapliga forskningens namn, på samma gång denna del af arbetet gjort mera berättigade de beskyllningar, som förut utap fallt fog mot honom ramstälts, och i ännu bjertare dager visa de brister, som i den förra planen mindre starkt framträdde. Grenskaren sammanfattar sina anmärkningar i fyra hutvudpankter, sedermera illustrerande dem med slåenle exempel. Dessa äro: oklar disposition af ämnet, visande sig i disharmoni mellan det hela och delarne samt dessa senare sing amellan, ett fördjupande i detaljer, hvarigesam tsakegåpgen undanskymmes, så att man sj ser skogen för tränas skull; ensidighet i metoden, i det Slott det kuvtrhistoriska synpunkten erkännes och tillämpad, unac: förbiseende, hardt när förakt af den ästeti ska; härmed sammanhängande ringaktring vf allj slagsi poesi, förnämligast uttryckt i förf:s skärpa mot nyromantikens längtan, vilken enligt granskarens åsigt tillhör all mensklighet och är moder till all poesi; samt slutligen ytterlig positivism, visande sig dels i en materialistisk psykologi, dels direkta anfall på kristendomen. Till följd såväl af det begränsade utrymmet, som af andra omständigheter nödgas granskaren afstå från en fullständig bevisning af sina påståenden och i stället inskränka sig att ofvisa i förekommande fall huru förf. felat i ofvan engifna punkter. Detta sker också stundom med rätt mycken skärpa, dock alltid med opartiskhet och fullkomlig aktning för det orubbliga allvar och den fasta öfverEES MS See I