Aftonbladet – 13 november 1873, sida 3

och drogo tråden genom arbetet. Då några minuter på detta sätt hade gått, blef tystnaden så besvärlig för Ketty, att hon till slut afbröt den genom att fråga efter Cosmo — hvar han var, då modern sist hörde något itrån honom? Gossen tänker mest vandra verlden omkring, tror jag, svarade fru Martha, som kterfick sitt goda lynne. Jag vore inte i stånd att minnas alla olika orter, der han har varit. Han har rest i Italien och nu senast i Tyskland och är nu åter i Frankrike; men jag kan inte derför beskylla honom för att glömma sitt hem, tillade hon med moderlig stolthet; det är rätt att sådana ynglingar som han förskaffa sig bildning, och man säger att resor äro dertill ett godt medel, ehuru jag för min del visst inte kan säga att jag har stor böjelse för utländingar och hvad som utländskt är. Har ni någonsin hört talas om någon. flicka här på orten, som gift sig med en fransman, mrs Livingstone? frågade Ketty. Som gift sig med en fransman? Ja, många — det är ingen ovanlig sak, sade fru Martha; men inte är giftermål en sak som alla få i hufvudet på sig, kära Ketty; jag hyser ingen fruktan för att Cosmo kommer hem med en fransk hustru. Derpå tänkte jag inte, sade Ketty oci log. Jag tänkte på den unga franska gus vernanten vid Melmar, hvars mor, som jag hört, var ifrån denna ort. Hon ären ovanlig, liten flicka och trots hennes egenheter tycker jag om henne, Cosmo såg henne Edinburgh och hon var mycket angelägen att få höra talas om Norlaw, då hon var i prestgården. Jag tänkte att ni, mrs Livingstone möjligen kunde veta, hvem hennes mor var. . d (Rarto Y