Aftonbladet – 13 november 1873, sida 2

I hade föreslagit att öfverflytta den förra be-Iskattningen på råämnen på de förarbetade varorna, hvarigenom man anser sig kunna få omkring 144 millioner. Men vid närmare j undersökning visade det sig, attisynnerhet skatten på väfnadsindustrisn, söm 1 början Ivar anslagen till 100 millioner, på sin höjd Iskulle inbringa 30—40 millioner. Man måste således tillgripa andra närmare liggande resurser. Man har nu för afsigt att förIhöja importtullen på socker, spirituosa och salt, göra stämpelafgilterna högre och be Iskätta stearinljus; soda, mineraliska oljor m. Im., så att inkomsten derigenom blifver ,1149,308,000 franes högre än vanligt. Man skulle dä kunna afsluta budgeten för år 1874 med ett öfverskott af 15.745,000 francs. Hvad de extraordinarie utgifterna angår, Janmärker finansministern, att de måste be: Jhandlas sjelfatändigt och, om möjligt, beTtäckas på ett särskildt sätt. Enligt denna princip har jag — skrifver hr Magne — uppstält en extraordinarie budget på 173,242,000 francs, hvaraf till inköp af krigsmateriel 136 millioner och till återuppförandet af Istaten tillhörande byggnader 4 millioner. Sådan är,, slutar finansministern, vår finansiella ställning. De senaste ärens tillI dragelser ha föranledt oerhörda utgifter; stora län voro nödvändiga och de blefvo lyckligt anskaffade. Tyskärne ha: fått sin betalning, och Frankrike är fullständigt uti rymdt. Deremot ha utgiftsposterna blifvit betydligt ökade, och de närvarande skatterna äro icke tillräckliga att betäcka dem. Vi måste pålägga landet nya uppoffringar för att icke få den ena tinderbalansen efter den andra. Men genom sådana uppoffringar skola våra finanser efterhand komma på en förträfflig fot och med dem det allmänna välståndet. Jag vill dock icke dölja, att skattebördan skall blifva tung för många. Nägra af de af mig föreslagna skatterna, i synnerhet saltskatten, har jag förut sjelt bekämpat, men nöden har tvungit mig att gå in på dem. Jag vet, att detär en otacksam sak att tala till landet om uppoffringar, och jag har ännu aldrig hört, att en skatt varit populär. Men detär min öfvertygelse, att de skatter, jag föreslår, äro de mest praktiska och de jemförelsevis lättaste, och jag tror, att patriotismen skall göra det lätt att bära dem, dels derföre att det här gäller att bringa vära finanser på en solid fot, dels derföre att skatterna ju endast äro provisoriska och behöfvas endast till dess antingen handelstraktaterna utlupit och nya tullar kunna införas, eller banken fått sin fordran betäckt, hvilket på en gång skall minska utgifterna med 200 millioner, När allt kommer omkring, ha vi redan gjort ett stort framsteg; vår produktion har fött nytt lif; men lätom oss icke derföre öfverlemna oss åt några illusioner. Allt är ännu icke förbi, och Rom bygdes icke på en dag. Med ordning, fred, arbete, sparsamhet, försigtig politik, moderation i vära utgifter och framför allt tålamod skall Frankrike vara i stånd att öfvervinna alla avårigheter. Staden Tarin har rest ett monument öf ver sin store medborgare Cavour. Detta monument aftäcktes den 8 dennes i närvaro af konung Victor Emanuel och en stor mängd deputationer från andra städer i Italien. Podestån i Tarin höll högtidstalet. Han erinrade om de omätliga tjenster den store statsman, hvilkens minne man denna dag hedrade, hade gjort den italienska enheten. I den bankett, som staden Turin gaf till dagens firande, deltogo omkring 600 personer. Engelska sändebudet sir Paget fram höll i ett tal, att Cavour alltid hade varit Englands vän och att hans namn städse skulle lefva i en ärofull åminnelse, så ofta man talade om frihet och fädernesland. Grefve Mamiani talade i senatens narn och betecknade den nuvarande festen såsom ett nytt plebiscit för Italiens enhet. Deputeradekammarens president, Biancheri, tackade de främmande makternas sändebud, isynnerhet Enoglands representant, för deras välvilliga tänkesätt mot Italien och utbragte derefter en skål för Italiens välgång samt be tonade dervid den förtjenst om 1ltalien, som Tarin och Piemont genom sin ärofulla med verkar i Cavours verk hade inlagt. Vr bli sen ntd I Spanien har ministerrkdet vid ett sammanträde den 3 dennes fattat åtskilliga för ordningens Båterställande och landets pacifikation vigtiga beslut. Den vigtigaste af de åtgärder regeringen beslutit, är hela reservkontingentens inkallande, enligt den fullmakt konstituerande församlingen gifvit henne. Vidare har beslutits, att belägringstillståndet skall proklameras i alla de proHörnan der carlistiska band äro organiserade. I Cartagena har i början af denna månad en revolution egt rum; regeringsjuntan derstädes har blifvit afsatt och en ny insatt i hennes ställe under brigadchefen Pernas ledning. Pernas är herre öfver alla forterna omkring staden med undantag af fortet Galeras, der en viss Saez, f. d. postbud, kommenderar, hvilken vägrar att lyda sty relsen i Cartagena, och icke vill uppgifva fästet. Medlemmarne af den störtade juntan ha blifvit arresterade. 12 insurgenter ha gått öfver till de belägrade... Enligt underrättelser från Cartagena af den 7 dennes skulle denna dag en folkomröstning der ega rum angående sammansättningen af den nya regeringsjuntan. Carlisterne påstå sig ha vunnit en lysande seger i Navarra. Nyheten kommer på en gång från Bayonne och från San Sebastian med sådana detaljer, att man skulle kunna tro den vara grundad. Öfverbefälhafvaren, general Moriones, skall ha blifvit tillfånga tagen jemte 6 generaler och 35 officerare; hans närmaste man, Primo de Rivera, skall a blifvit dödad. Flere kanoner och en stor mängd handgevär skola ha fallit i segraens händer. Slaget skall ha stått fyra rilometres sydost om Estella nära Miranda, rid passet Agra i Ebrodalen, Tudela och Logrono i söder, Pampeluna och Tolosa i rr, skola finna sig mera hotade än nå ronsin. Regeringen i Madrid förnekar i råga varande rykte. Den officiella Gazeta ör den 8 dennes förklarar, att em än dealjer saknas angående striden, till följd afbe faståndet mellan slagfältet och telegrastatio-B (02 05 Cr ör a ARR REA DA EE Ek FR RR NERE Org OsS0 jo an