Aftonbladet – 11 november 1873, sida 3

ISTERRRNESE TTR ov SRS sr ERE USD. RAT ASRSEREa Lg MES NERT: ningen och enkedrottvingen hedrade representationen med sin närvaro och hyllades vid sitt inträde i kungliga logen med folksången. RESKIRANDPERRONENSOr ERS Den förflutna veckan medförde ett nytt bekymmer för oss Stoekholmare. Det länge fruktade har slutligen inträffat! frih, Gripenstedt har afsagt sig att vara riksdagsman för hufvudstaden. De måste välja ett nytt ombud i Andra kammaren. Lämpliga representantämnen sakna vi visserligen icke; det är tvärtom alldeles för stort antal; men frågan blir, hvem af alla dessa man skall välja för att icke stöta sig med alla de andra. Vi befinna oss 1en embarras de richesse som kan göra en stac kars valman alldeles hufvudyr. Mau går ut och frågar sina vänner, men blir icke en enda bit klokare derigenom; man återgår till sig sjelf, öfverväger, funderar, grubblar och komuier ej ur fläcken. Det är naturligtvis dumt att välja A., i fall B. ovilkorligt vill blifva riksdagsman, och samma förhållande är det med C. och D., E., F. och G-. och alla de öfriga. Alla äro de utmärkta på ett eller annat sätt, många på allahanda vie, men man kan tyvärr icke välja fler än en denna gång, och det är sannerligen det kinkigaste af alltsamman. Huru lyckligt, då man fär välja tretton, och ännu lyckligare, då, såsom vi hoppas fallet skola blifva till nästa riksdagsperiods början, fjorton skola sättas på valsedlarne! Men vid ett enfaldigt val äro svårigheterna ofantliga. En utväg att öfvervinna dessa svårigheter finnes dock. Han har många gåoger förut blifvit anlitad, och Vi äro nästan förvissade om att man kommer att tillgripa honom äfven denna gång. Det är en mycket enkel och alldeles ofelbar utväg. Sedan man länge grubblat öfver valet och äfven derom samtalat med alla bekanta, man träffat på de glada middagarne i enskilda hus, liksopi på teatern, på gatan och på Caf Kung Carl, går man helt lugnt hem och sätter sig med armarne i kors, intagande en afvaktande position. Men på det viset lyckas man icke komma öfverens om någon kandidat, tror kanske den som ej är invigd i ett stort samhälles inre förhållanden, och likväl är det just det man gör. Be, det är icke alla som gå hem och sätta sig med armarne i kors. En eller två — det går) till och med för sig att en enda föresätter sig att utveckla stor verksamhet för att göra X. till riksdagsman. Han meddelar sig med ett par närmare vänner, hvilka genast gilla hans förslag, glade öfver den lättnad, de, derigenom erhålla i sina val mansfunderingar, och som jemte honom konstituera sig till en valkomitå, hvilken sedån förstärkes genom ett halft dussin, kanskel ett helt, lika tänkande, d. v. s. lika litet tänkande, som alla äro förtjusta öfver att för så godt pris komma från svårigheterna. Komiten lyser ut ett möte; mötet samlas, stundom ej särdeles talrikt, någon gång uppfyllande stadens största samlingslokal;l! komiten sitter vid ett stort bord i rummets fond, mer eller mindre upplyst; komiten anmodar en närvarande namnkunnighet att leda förhandlingarne, d. v. 8, att för mötet föreslå den af komiten förordade kandidater; en af komitens medlemmar förordar honom ävnu en gång; mötet instämmer eller lyganar under andaktsfull tystnad — ett par dagar derefter är X. vald. Det är ett ganska praktiskt sätt, som befriar från allt hufvudbry. Nå det var ju roligt att X. gick igenom, heter det sedan. Jag känner ho nom visserligen icke och hade aldrig förr hört talas om honom, men bra roligt varl det i alla fall. Känner ni X.? Nej, det gör jag icke, men han antogs ju med acklamation på det stora valmötet, och det må väl vara tillräckligt. Ja visst! Får jag bjuda på ett glas punsch ? : Man dricker sin punsch och tänker icke mera på valet, ty man har en lycklig na: tur, Tänker man något på Sveriges deltagande i den stora verldsutställningen i Filadelfia? Ja, i slöjdföreningen i den förflutna veckan kom talet verkligen på den frågan. Skola vi vara med eller icke? Utarför slöjdföreningen anser man sig ännu hafva god tid. Det är ju ett par år tilll dess. Vigtiga saker uppskjuta vi gerna till ett annat år, så vidt vi ej kunna få längre uppskof. Men plötsligt kommer man i häg, att det dock kanske icke ser bra ut, on man ej skulle deltaga i en stor verldsut ställning, i hvilken jordens alla andra civi liserade och äfven mindre civiliserade nationer deltaga, Då inträder en storartad brådska. Vi måste vara meåd! ljuder det 1å öfver hela landet. I största hast fattas ett afgörande beslut. All tvekan är försvunnen. Alla invändningar på en gång besegrade. Och sedan beslutet är fattadt — gör man åter ingenting under någon tid. Jo, det är sant, man bildar en stor komitå, i hvilken personer. med anseende insättas. och dermed tror man sig hafva hunnit ett godt stycke väg, så vidt man ej anser sig till och med reåan vara framme. Komiten kommer tillsammans då och då, mer eller mindre talrikt. Personerna med anseende hafva så mycket annat att sköta, och det är ju egentligen deras namn och titlar, som sitta i komiten. En eller kanske två åt dem lägga verksam hand vid arbetet, men en eller tyb kunna ej uträtta allt. Man hinner till början af det år, på hvilket den stora utställninger skall öppnas, men man har ja ännu hela tre eller fyra månader till öppnandet och följaktligen myc ket god tid. En kommissarie utnämnes och afreser till utställningsorten. Skicka nn artiklarne i tid och lemra mig för öfrigt icke i sticket, säger kom missarien, När han står på resande fot. Var lugm, svarar komitea och viokar ett vänligt afsked, hvarefter komiten går hem och hyvijor sig efter den ansträngningen. Kommissarien, en rask och mycket sangvinisk man med en hel hop vackra illusioner, ilar till sin bestämmelseort, d. v. s. till sin doportationsort, Visste han hvad som verkligen der förestår honom, så hade han sannerligen aldrig låtit döma sig till detta straff, eller kunde han komma under fund dermed på vägen, så fore han sannerligen åt annat håll och satte aldrig sin fot på den stora verldsutställningen. Men han har, som gagdt, en hel hop vackra illusioner, han tror sig kuona göra nytta, han litar på att de som bemma styra och ställa ej skola lemna honom i sticket. Han är med ett ord så ung, äfven om han skall hafva uppnått det halfva seklets gräns. Arme kommissarie, arme deportationstånge, arma offer! Vi skola kanske en annan gång försöka att skildra detta offers lidanden, men i dag ega vi ej