Aftonbladet – 11 november 1873, sida 3

värda partier visserligen dokumenterat sig såsom den främsta skådespelerska å vår musikaliska scen, men som icke var lämplig för denna uppgift, emedan hon under densammas lösning till den grad starkt betonade hvarje detalj att totalbilden, heterogent sammansatt och inkonseqvent som den är, skymdes bort af biomständigheter och fick en prägel af affektation. Mera naturlig och hjertlig, om också lingt mindre konstnärlig, är Mignons nuvarande representant, fröken Moe, som i gär för första gången uppträdde i denna roll och hyllades med stormande bifall. Den unga sångerskan har härmed obestridligt tagit ett betydelsefullt steg framåt, ty hon är här icke blott behaglig och angenäm så i sång som aktion, hvilket hon ju alltid varit, utan hennes Mignon är derjemte en poetisk gestaltning, mera verkligt karakteristisk än hennes Angele och mera sjelfständigt utdanad än hennes Susanna, för att ej nämna de båda mindre tacksamma uppgifter, hvari hennes dramatiska konstnärskap allt för mycket fåvt träda i bakgrunden. I de vemodigt känslofulla momenterna, hvilka också äro de bästa af Mignons parti, är fröken Moes framställming innerlig och rörande, de humoristiska scenerna i andra akten förlänar hon med mycken esprit den rätta färgblandningen af trots och smärta, blott för de lidelsefulla utbrotten af hat och svartsjuka är hennes styrka ännu ej tillräcklig. I hvarje scen gjorde hon emellertid lifligt intryck på auditoriet, som med inropningar i mängd betygade sin erkänsla. Fröken Basilier gat nu som förr Philines parti med mycken bravur och den briljanta färdighet, hon deri städse uppenbarar, belönades efter Titania-arian med framropning och blommor. Lika så entusiastiskt hyllades äfven hr Arnoldsen efter tredje aktens vackra romans. Hr Arlberg har, till uppgiftens föråel, ytterligare skärpt sin ironii framställningen at Laertes. Lotbario (hr Sandström) och Fredrik (hr Ohlsson) voro nu som förr skickligt uppburna partier, Körerna liksem första aktens balett hafva vunnit i lif och styrka. Salongen var fullsatt. Konungen, drottningen och enkedrottvingen hedrade representationen med sin närvaro och hyllades vid sitt inträde i kungliga logen med folksången.