Aftonbladet – 7 november 1873, sida 2

annan plats, som man funnit sig hellre böra lemna tom, än fylla med en mindre än melelmåttig innehafvare. Det torde näppeligen kunna med fog påstås, att någon skada skedde, om t. ex. i det fall, somnärmast föranledt dessa anmärkningar, resultatet blefve att de semitiska språkstudierna finge tills vidare stå tillbaka för indo-europeisk språkvetenskap, såsom föremålet för en af de nuvarande, tillfälliga lärareplatserna vid norska universitetet kallas. Om det är onekligt, att luckor finnas vid våra universitet i kedjan af de vetenskaper, som der borde ega målsmän, och om man har ringa utsigt att få dem fylda genom ordinarie professurer, helst så länge den besynnerliga adjunkt-institutionen eger oförändradt bestånd, skulle en viss grad af rörlighet, på sätt här korteligen antydts, kunna lända till ej ringa gagn. Att sådana luckor, som nyss nämndes, verkligen finnas, må med ett enda exempel ådagaläggas. Vid intetdera af de svenska universiteten finnes någon representant för de slaviska folkens språk och litteratur. För åtskilliga tiotal år sedan kunde det ej heller anses nödigt, men förhållandena äro nu väsentligen förändrade. Det östra Europa står ej längre utanför den europeiska vetenskapen, och rent praktiska ändamål lägga här för öfrigt sin vigt ivågskålen till förmån för den önskan, att denna hälft af vår verldsdel må träda inom kretsen för den vetenskapliga forskningen och undervisningen äfven i vårt land. Som be: kant, har Kjöbenhvns universitet redan sedan åtskilliga år tillbaka en professor i slaviska språken och litteraturen, ehuru man sannolikt der icke haft anledning att taga hänsyn till sådana praktiska behof, som i vårt land tala för en dylik anordning. Efter denna afvikelse, hvars ej allt för aflägsna samband med vårt hufvudsakliga ämne villigt torde !erkännas, återvända vi till vär utgångspunkt — den nu lediga professuren i österländska språken vid Upsala universitet. Ansökningstiden är, enligt statuterna, två månader efter ledighetens kungörande, således alldeles tillräckligt lång, för att man må kunna, före dess utgång, öfverväga och fastställa de närmare bestämmelser, som kunna finnas nödiga, för att åt det ifrågavarande lärareembetets verksam het betrygga, hvad vi kallat, en tidsenli: gare, en med den nutida språkvetenskapens ståndpunkt, derigenom ockeå med universitetets uppgift mera öfverensstämmande karakter. Och detta kan ske, utan att störande ingripa i någonting annat, än gamla ovanor, utan att rubba någonting annat, än en dålig praxis, som eljest skall, kanske för en rätt lång framtid, fortsätta sin mumietillvaro. Väl veta vi, att den akademiska verlden ofta plägar röja en märklig köld för förändringar i det gamla vanliga, men vi veta ock, att der finnes mycken värme för universitetets förkofran och anseende: skulle ej i detta tillfälle den senare kunna göra sig till herre öfver den förra, om man eljest, hvilket vi omöjligen kunna betvifla, erkänner det vara hög tid, att de öster. ländska språkens studium vid Upsala universitet blir någonting annat, än det allt för länge varit? Zz