Aftonbladet – 6 november 1873, sida 3

Huru direktionen eller dess ordförande skall under sådana omständigheter kunna bilda sig en säker öfvertygelse huruvida de pedagogiska lärdomar, som på detta vis meddelas, äro förnuftiga öd goda, är för oss en gåta, som vi gerna såge öst. Det är af varmt intresse för vårt lands undervisningsväsende, som vi tillåta oss hemställa till seminariets direktion, om den icke skulle pröfva skäligt att närmare undersöka de förhållanden vi här berört och sedan på lämpligt sätt meddela allmänheten faktiska upplysningar om de resultat, till hvilka undersökningarne ledt. För vår del emotae vi dem med otålighet. Måhända skola vi framdeles tillåta oss att ytterligare göra några frågor, som kunde behöfva svar eller vederläggning inför en större allmänhet. Vi anse oss så mycket mer skyldiga att något litet lyfta på den hemlighetsfulla slöja, som så envist qvarhålles öfver detta läroverk, som flertalet af de unga flickor, hvilka åtnjuta undervisning vid seminariet, lära befinna sig i den ställning att de just icke hafva många, som skulle vilja åtaga sig deras sak i fall de vågade försöket att gå till rätta med någon af de maktegande. I hela landet finnes ju dessutom intet annat läroverk, der en seminarist skulle kunna fortsätta sina studier, om vistelsen vid k. seminarinm af en eller annan anledning blefve henne olidlig. —8—