Aftonbladet – 6 november 1873, sida 2

listrikten icke gifva utslaget. Man skulle smellertid misstaga sig, om man trodde, att Je 228 deputerade, som tillhöra författnings: vartiet, utgöra em någorlunda kompakt och ; nig massa. Neue freie Presse, detta partis : förnäxasta organ, indelar dem i sex olika grupper, nemligen 1) det egentliga författningspartiet i ordets trängre betydelse, till) Bacomeans 103 deputerade, 2 venstra cen ; tern (till större delen bestående af större l godsegare af tysk adel) 59 deputerade, 3) 1. yttersta venstern (tyske demokrater) 41 de-j puterade, 4) den rutheniska gruppen från Galizien, 15 deputerade, 5) liberale italienare, 7 deputerade, 6) den ministeriella gruppen från den polska delen af Galizien, ! 3 deputerade. Således finnas bland minigtörens anhängare 25 icke-tyskar af olika nationaliteter. Af de 124 federalistiske deputerade skola antagligen 45 czechiske representanter antingen icke infinna sig i riksrådet eller också genast umder protest lemna det, så att endast 79 federalistiske deputerade återstå. Detta är jemförelsevis ringa styrka gent emot de 228 ministerielle deputerade; men Neue freie Presse anser dock, att situationen kan blifva betänklig nog, om ministöreng snhängare öfverlemna sig åt partistridigheter, sådana som före och efter valen ofta förekommit mellan dea gamla och den upga gruppen af de tyske deputerade. Dertill kommer, att en af den nu varande ministårens mest begkfvade och fruktade motståndare, grefve Hohenwart (chefea för det federalistiska kabinettet 1870—1871) i Krain blifvit vald till medlem af rikearådet. Hohenwart anses vara den man, som är bäst egnad att träda i spetsen för oppositionen och som äfven är villig dertill. I ett bret till den sloveniska deputeraden Bleiweis har Hohenwart förklarat, att han fnyo vill offra alla sina krafter i federalismens tjenst för att ändtligen nå det mål, som allena kan skaffa Österrikes folkstammar lugn och en sund utveckling. Skulle detta visa sig vara en omöjlighet, vill grefve Hohenwart hellre, nedlägga sitt mandat än samtycka till något, som kunde tjena till att underztödja och befästa ett tillstånd, gom, om det längre fortfar, icke blott hotar att försvaga statens makt, utan rent af sätter hans tillvaro på spel. Neue freie Presse sluter af denna förklaring, att grefve Hohenwart kommer att spela en framstående roll i det riksråd som nu träder tillsammans. För öfrigt skulle det vara förhastadt att döma om de planer federaliaterne hysa förr än man. erfarit resultatet af den stora kongress af federalistiska deputerade, som sknile ega rum i Wien den 2 dennes. I anledning af holländarnes nu pågående krig mot Atebhin meddelas i en korrespondens till Republique francaise, daterad Haag den 21 i förra månaden, en hietorisk öfversigt af derag förhållanden till de infödda stammarne på Sumatra, ur hvilken vi meddela följande: Genom fördraget år 1824 hade Holland afträdt till England alla sina besittningar på ön Ceylon och på indiska kontinenten; deremot hade Storbritannien Bterställt till oss våra besittningar i ostindiska arkipelagen och Holland bibehöll monopolet på Moluckerna. Med hvad som: kunde läsas mellan raderna atffördraget och dessutom faststäldes genom en hemlig artikel var, att England förbjöd den andra kontraherande parten att utvidga sitt herravälde, ja till och med sitt inflytande på andra sidan om sundet vid Singapore, för så vidt det angick ön Borneo och i synnerhet ön Sumatra. Engelsmännen, som hade nedsatt sig i arkipelagen sedan början af detta århundrade och som efter Bterafträdelsen till större delen bade dragit sig tillbaka till de nu mycket vigtiga och under namn af Strait Settlements bekanta faktorierna vid Malacca-sundet (Singapore, Penang m. f.), fruktade, att Holland skulle pllägga de i norra delen belägna och af ör Sumatra oberoende pepparhamnarne sina höga införselafgitter. Fördraget af år 1871 har deromot gjort si tuationen mera klar. Köpmännen på Strait Settlements, lugnade genom minskningen at våra tullsatser är 1865 och andra derpå följande, försonande åtgärder, ha upphört att underblåra tvedrägten mellan de båda kolonialmakterna, och England, angeläget om att arrondera sina besittningar på guldkusten (Guinea) i Afrika, har samtyckt till att ätergifva oss full frihet i arkipelagen mot afträdandet af Elmina och dertill gränsande platser. Detta sistnämnda fördrag, som i framtiden bör blifva ofantligt fördelaktigt för osg, har haft till sina omedelbara följder tvenne lika pryckliga omständigheter. Öfverlemnandet af Guinea ät engelsmännen har utlemnat en folkstam, med hvilken vi stodo i särdeles godt förhållande, åt dess fienders godtycke. En djupt inrotsd fiendskap eger rum mellan Fantis, Englands undersåter, och Ashantees, Hollands bundsförvandter. Så snart de erforo, att de skulle iaförlifvas med kolonien i granskapet, sände de till Haag en af sina förnämsta höfdingar med försäkringar om sin hängifvenhet och med den bön att icke blifva öfverlemnade åt engelsmännen, hvilka de afsky såsom Fantis beskyddare. Men den högre politikens beräkningar kommo emellan; negerkonungen flek ett höfligt afslag på sin framställning, och Guinea, soz under de senaste tiderna på sin höjd tjenat till att bi draga med en kontingent till våra expeditionsarm6er, öfvergafs efter tvenne århundradens besittning. I kännen den beklagansvärda utgången af denna affär, och huru svårt engelsmännen haft att få afrikanarne att begripa, att de ännu icke äro mogne för ett plebiseit. Men äfven Holland harmåst erfara, att ansträngningar och uppoffringar måste göras, innan det kunde komma i åtnjutande af fördragets fördelar. Den nederländska regeringen har alltid stått på mycket dålig fot med riket Atchin. För att förstå orsakerna till den nuvarande striden kan det emellertid vara nog att gå tillbaka till år 1851, tidpunkten för det senaste fördrag, som afelöts med sultanen i Atchin, Atehineserne ha ett bedröfligt rykte såsom sjöröfvare. Djerfve fribrytare som de äro, genomsöka de de omgifvande hafven med en girighet, som gör, att de icke ens vika tillbaka för ett europeiskt fartyg, och att det icke gifves något sjöfartsidkande fallz som ieka vid trafikarandat af dagaga far