Aftonbladet – 5 november 1873, sida 3

jag det ena mejeriet efter döt andra D I voro ällä vackra, hvitmålade byggnader I Omgifha af små näpna trädgårdar och hva sjelfva ekonomiebyggnaderna beträffar, si täflade de i prydlighet med boningshusen Landet var starkt kuperadt och i dalsänk ningarna förekommo öfverallt små vänlig skogsdungar, ofta genomskurna äf sorland bäckar, Det Var redan långt skridet ph af tonen och tack vare Biancag liknöjdhe för allt framåtskridande efter nutidens be grepp, hade jag icke kommit stort längr än balfvägs till den plats jag ämnade mig ett Btort mejeri ute på Point Reyes, en liter balfö som sticker ut i Stilla: hafvet. . Jag började blifva orolig och jag tyckte att so len dalade möd större hastighet än vanligt Skolle Bianca eller jag vara horre öfvel situationen? Jag börja handtera ridspöe ligen, men ntan framgång; jag vände upp och ner på det, sålunda låtande Bianca tå smaka den tjocka ändan meti med lika liten effekt och jag Var just i begrepp att vända in till närmaste mejeri för att få en annan häst, då en räddare helt oväntadt uppträdde i form af en ilsken tjur, som bölande kom rusande frän sidan af oss. Nu blef det annat ljud i pigan! Piancå spetsade först öronen, då hon hörde de obehagliga ljuden, kastade en lång, fnndersam blick på tjuren. som närmads sig i fyrsprång, satte svansen i vädret, tog en ansatb, som höll på att kasta mig ur sadeln, och så bar det af i vildaste karrier. Öfver stockar och stenar, uppför backar ock nedför bäckar, genom skogslunder och öfver bäckar gick vär väg med en förfärande fart. Hvad mig sjelf beträffar, så hade jag, genast Bianca satte i väg, kastat tyglarna ifrån mig och gripit tag I majorstygeln (huru välsignade jag icke act jag valt den spanska sa deln) och väntade varje ögonblick att Bianca och jag skulle nedstörta i något bråddjup. Jag var fullkomligt beredd! Jag hade genomgått hela mitt förflutna lif, det går som man vet hastigt och hurtigt under Kritiska ögonblick, jag hade tillslutit ögonen, tagit farväl af alla och höll som bäst på att fundera öfver de okända jagtmar kerna, då jag plötsligt kastades rakläng öfver Biancasg bals. Jag grep med för tviflans styrka tag i manen fullt öfvertygad om att ögonblicket ni Vore kommet, men horn förvånad blef jag icke, då jag efter en stunda väntan öppnade ögonen endast för att finna Bianca helt lugut stående framför en stor Krind seende precist lika dum ut som innan hon började sitt sken. Jag var således räddad, men det var icke utan en viss missbolåtenhet öftet att äftvelätyröt tog ett så anöpligt slut, som jag äntrade af,för att-öppna grinden och sedan fortsätta in resa. Emellertid hade den opfräknade hastiga ridten fört oss fram ett betydligt stycke och jag började redan att här och der se Stilla Hafvet framskymtat och dfter ännien krök ning af vägen lig framför mina ögon ett stort, vaekert tvåvåningshus; hvitmkladt och något längre derifrån en mängd väckra mejeribyggnader och stall. Jag aflemnade mitt introduktionsbref, blef med stor hjertlighet eraottagen af mejeriets egåte, en-Ung svensk vid namn H. Clausen, bördig från Skånes, å: en god eupg, Arock tedair en äkta svensk toddy inneiden slegant möblerade parlourn, skämtade med en nug lundensare, som slagit boken i väggen, och nu satt vid Stilla Hsfvet och mjölkade kor mot 30 gulddollars och allting frist i månaden, soch:giek sedan, efter att hafva taskav den älskvärda värdinnan, att golvå i on liten nätt gästkammare drömmande om mejerier på 400 kor, hr Iwartz metod, Biauca, Stilla Hafvet m. m, och vaknade så upp bittida på morgonen, lätt till själ och kropp, för att först kasta en lång blick öfver den omätliga oceanen, som utbredde sig för mina ögon och sedan gå in och studera mejerihandteringen sådan den bedrifves i Californien. Och härom i nästa bref. HN.