Aftonbladet – 5 november 1873, sida 3

serad i en tisumg söm en al de andra passage: rarne i pöstvagnen läste under Fösah, Han så ph liten tryckt anmäl derom i det första bokhandelsfönster han passerade vid sin ankomst vid Edicburgh och Cosmo vandrade öfver Norra bron med sin nattsäck i handen och ärelystna drömmar i hjertat. Då han gick uppför trappornä hos törs Purdie mötte han Camerou, som var på väg ned. De helsade -björtligt på hvarandra och kanske var det öfverrasknifigen som förbytte högländareds vanliga, tillbakadragna sätt, till varm förtrolighet. Cameron glömde så foilkomligt anledningen till sin egen promenad, att han vände om med Cosmo och J27 lät öfvertala sig följa med in i det lilla förmaket och deltaga i den måltid som den ötverlyckliga värdinnan i hast ånordnade. för sin unga gäst. Detta var en så ovanlig eftergift af Cameron, att Cosmo nästan glömde sina egna intressen, för att betrakta sin vän, hvilken hade fått ett mycket gladare och föryngradt utsöende sedan :de träffades, Camöron, som kände mera af lifvet och verlden, men högst obetydligt möra af litteraturen än Cosmo, kunde ej återhålla ett fint leende, då hän lyssnade till sin unge väns exalterade förhoppningar — vid trettio år känner man bättre än vid aderton, huru lätt äfven de vackraste förhoppningar kunna rafiilå, den största talang icke viona sitt erkännande, Dn talade alärig om för mig att du är poet, Cosmo, sade hans vän, sedan han hade läst bökhandlarens bret; Gör inte spe af mr Todhunter! Jåg Kar blott skrifvit några verser, evarade Cosmo med den blandning af fåfänga och anspråkslöshet som tillhör hans ålder, och jag ville inte visa dig dem, jag visste att de inte kunde intressera dig.s 5 t