Aftonbladet – 1 november 1873, sida 2

wvilken fått på sin del den rent politiska rerksamheten, fått sig anförtrodt att samla la de dokumenter och underrättelser, som iro nödiga för att sätta partiet i stånd att rid sessionens öppnande förvissa sig om, unruvida den monarkiska frågan kan: brinsas å bane med visshet om framgång. Den ya komiten tyckes utveckla mycken verkamhet, och det försäkras, att den sedan i sår varit i stånd att öka antalet af de deuterade, som äro gynsamt stämda för en nonarkisk restauration. Regeringen, som under det hon på allt ätt gynnar de monarkiska agitationerna, orgfälligt söker undertrycka hvarje sjelftändig meningsyttring i motsatt riktning, ortsätter sina tvångsåtgärder mot pressen. Dessa åtgärder riktas icke endast möt lanlets egna tidningar; man söker äfven att rån Frankrike utestänga sådana utländska idningar, som handskas alltför hårdhändt ned de för tillfället maktegande i Frankike. Så har t. ex, Neue freie Presse blif vit förbjuden i anledning af en artikel mot Mac Mahon. som skall samverka med Elektorsvelen i Preussen ha i vissa orovinser, der man i anseende till presteres stora inflytande befarat att de skulle 1tfalla i klerikal anda, haft ett mera tillredsställande resultat än man kunnat vänta sig. I städerne inom preussiska monärkiens ramla område har det nationalliberala parist fullständigt segrat utom i Miinster, Westfalens hufvudort och den förnämsta härlen för de ultramontana agitationerna. Deremot har staden Posen, der erkebiskop Ledvchowski presiderar, öfvervägande valt liberale elektorer. På samma sätt ha valen utfallit i Folda, sätet för de tyske: biskoparnes periodiska möten, der 23 liberale och 15 klerikale blifvit valde. Detliberala partiet har för öfrigt afgjordt segrat i Magdeburg, Wiesbaden, Königberg, Erfurt, Cassel, Kiel, Elberfeld och Stettin. I Köln tillhöra två tredjedelar af de valde elektorerne det liberala partiet. I Berlin ha elektorsvalen utfallit till förmån för framstegspartiet. Af de senaste underrättelserna från Turkiet erfar man, att regeringen derstädes är sysselsatt med planer till vigtiga ekonomiska reformer, ehuru i anseende till de stora svårigheter, som stå i vägen för desamma, dessa reformer ännu länge torde låta vänta på sig. Den vigtigaste af de åsyttade förändringarna är sekularisationen af vakufs eller de egendomar, som tillhöra moskeerna och de fromma stiftelserna, och hvilka innehafvas af enskilda på ärftligt arrende, hvilket kan öfverflyttas på annan person. Denna institution af oförytterlig jordegendom hindrar staten att draga nägon nytta af de bördigaste landtsträckor i riket. Omskapade till fri egendom, skola de skapa de första grundvalarne till en hittillsi Tarkiet okänd nationalrikedom. Men om den orörliga jordegendomens förvandling till förytterlig egendom inskränkte sig till vakufs, skulle reformen endast vara partiel och otillräcklig. I Turkiet existerar fri privategendom endast undantagsvis. De mest olikartade och mest betungande vilkor, hvilka härröra från eröfringen och sedermera gjorts ännu mera tryckande genom embetsmännens roflystnad, hindra det fria föryttrandet och tillgodogörandet af egendomen. Fyra femtedelar af Turkiets jord tillhörer sultanen och innehafvas af enskilde endast med en besittningsrätt som återkallas. Roaformen måste således sträcka sig till nästan all jordegendom för att uppnå de vigtiga resultat, som åsyftas med densamma. Anledningen till att turkiska regeringen börjat tänka på så genomgripande reformer är rikets dåliga financiella tillstånd, som gör det nödvändigt att på något sätt skaffa staten nya inkomstkällor för att förebygga en annars förr eller senare förestående financiel katastrof. Från Guldkusten der engelsmännen snart skola börja fiendtligheterna mot Ashantees, föreligga en mängd korrespondenser och berättelser, hvilka alla skildra den lifliga verksamhet, som råder sedan den nye guvernören och kommendören sir Garnet Wolseleys ankomst. Stora massor af arbe: tare och soldater värfvas bland de infödde. Värfningsbyråer ha blifvit inrättade, och de svarte, i synnerhet de af mohammedansk tro, strömma dit hoptals. Men en korrespon dent till Times säger, att expeditionen icke kan genomföras annat än -med europeiska trupper. På Guldkusten, säger han, är det säkerligen lätt att inom kort tid samla en stor infödd styrka. Fantis äro mycket villige att mottaga gevären och skjuta med dem hela dager och natten igenom, kasta dem upp i luften, gripa dem med ena handen och slutligen göra ett språng. Men de ha för vana att taga till fötterna när det gäller, en vana som omöjligen kan afhjelpas genom några månaders exercis. Europeiska trupper äro derföre rent af nödvändiga. Det behöfves endast 2000 man, och man kan åtnöja sig med att behålla dem ett par månader, men oumbärliga äro de. Fantis kunna begagnas såsom hjelptrupper; men komma de allena i ett fältslag mot Ashantees, skola de strax kasta ifrån sig sina gevär och söka sin räddning i flykten, och lemna sina hvite officerare att blifva ned gjorde af fienden. Deremot äro Honssas tappre och duglige; men de finnas att tillgå endast i ett ringa antal. Den engelske ma: rinkaptenen Glover, som de kalla sin fader, har värfvat en stor del af dem i Accra, sedan han hållit ett tal till. dem på deras eget språk. Då de svarte hörde sin fader tala entusiasmerades de ända till raseri; de svängde sina långa knifvar, dansade under fruktansvärdt tjut en krigsdans och svuro Ashantees döden, De ville bära kapten Glover i triumf, men då han afslog denna