Aftonbladet – 1 november 1873, sida 2

STOCKHOLM den 1 Nov. Ändtligen har grefven af Chambord ytt rat sig och ett af dagens telegram meddelar hufvudinnehållet af detta uttalande, hvilket han afgifvit i form af ett bref till deputeraden Chesnelong, söm nyligen å högerns vägnar uppvaktade grefven på Frohsdort för att underhandla. med honom om de vil. kor, på hvilka han ville mottaga kronan. Det visar sig af brefvet, att grefven icke går in på några vilkor, att han icke uppoffrar en enda af sina principer och att han står högt öfver sina anhängare, hvilkas hela sträfvande gått ut på att förmå honom till eftergifter, som skulle förnedrat honom till en vanlig, simpel pretendent, för Hvilken maktens förmån betyder allt, men grundsatserna intet. Grefven af Chambord har sålunda talat och det innebär ingen öfverdrift, om man säger att hans ord i ett enda drag tillintetgjort alla förhoppningarna om återställandet af den legitima monarkien. Först och främst vill grefven icke på något vilkor samtycka till uppgifvandet af den hvita fanan, och underhandlingarna om en liljesådd eller med hvita bandstrimlor försedd trikolor ha sålunda objelpligt strandat mot grefvens non possumus. Af garantier vill grefven ingenting veta, man har icke pålagt den moderne Bayard sådana; om vilkor vill han icke höra talas, grefven af Paris har icke uppställt några sådana vid sitt be: sök på Frohsdorf, Frankrike skall anförtro sig åt grefvens princip om konungadömet af Guds nåde; när det olyckliga landet det gör, är det slut på dess pröfningar; men icke förr. Ty grefven anser sig vara den ende, som i detta ögonblick kan föra skeppet i hamn, han ensam har mission och auktoritet att utföra detta värf. Emellertid, säger Henrik af Bourbon, med en djerf vändning, skall icke Frankrike gå under, emedan Frälsaren ännu älskar sina fransmän, sannolikt dock förnämligast dem som vallfärda till Lourdes, Paray-le-Monial och andra heliga ställen. För deras skull skall Gud anförtro spiran åt sådana händer, som äro starka nog att föra den. Men hvad skulle väl grefven säga om dessa händer komme-att tillhöra en orleansk prins eller den unge kadett, som nu lär sig att handskas med vapen i Woolwich? Eller hvad skulle han säga om rr blefve definitiv i Frankrike och en verklig frihet komme att uppblomstra i det olyekliga landet? Sannolikt skulle han då anse, att Frälsaren upphört att älska sina fransmän och för Henri Dieudonn de Bourbon återstode då intet annat än att åter börja gjuta tårar öfver sitt land fjerran ilandsflyktens sköte. Hyilken hållning monarkisterne med anledning af bretyet till Chesnelong skola komma att intaga, då församlingen om några dagar sammanträder, är icke lätt att förutse. Sannolikt veta de deticke sjelfva ännu. Men att grefvens omedgörljighet skall stärka republikanernes led och förmå åtskilliga hittills obestämda deputerade att öfvergå till dem, torde anses för gifvet. Om således en votering angående monarki eller republik verkligen kommer till stånd, hvilket dock nu synes otroligt, är det otvifvelaktigt att monarkisterne skulle få draga det kortaste strået, svaga som de redan förut äro till sin numerär. (Sedan ofvanstående var skrifvet, ingingo telegram, till hvilka vi hänvisa, om de olika partiernas uppfattning af den närvarande situationen 4 deras afsigter för den när: maste framtiden,) Innan grefvens af Chambord ominösa bref blef kändt utvecklade dock monarkisterne den största ifver. Times korrespondent i Paris berättar sålunda den 28 Oktober: I går bildades en permanent komit6 under namn af Den monarkiska unionens komit6, Denna komit6 består af tio medlemmar, valda ur alla de monarkiska fraktionerna, och kommer att hålla sina sessioner IMVexlande i Paris och Versailles. Namnen på med lemmarne ha ännuicke blifvit offentliggjorda. men det påstås att komiten omfattar de mest ifrige medlemmarne af det monarkiska par: tiet, att det dagligen erhåller detaljerade underrättelser angående den verkliga stäm. ningen hos nationalförsamlingens medlem. mar, och att den nyvalda tiomannakomjtön,