Aftonbladet – 31 oktober 1873, sida 3

DANMARE. I tisdags hölls i Nordslasvig valmansval I Haderslev ba tyskarne segrat, hvartill or saken är att söka dels i valdistriktens in delning, delsiden omständigheten, att mång: danskt, sinvade icke ha Valrätt, emedan d äro dsnske unåersåter. Enligt Dannevirk har det devska partiet med 507 väljande en dast lyckats utse.9 valmän, under det at det tyska partiet med 487 väljande fått 2) valmän valde. I Aabenraa utsågos 12. dan ska och 10 tyska valmän, i Sönderborg 11 danska och 6 tyska valmän, I de landtdi strikter, från hvilka underrättelse ingått. har valet utfallit i danek anda. Blott i er anda krets ha tyskarna en minoritet, som kan vara värd att tala om (33 mot 101), och orsaken härtill var, att de många personer. som äro anställda vid jernvägen, röstade rå de tyska kandidaterne. I måndags hölls, ett möte i Gram, till hvilket, evligt Dannevirke, så många hade infunnit sig, att den stora salen var bokstafligen packad med menniskor. Kl, 1 öpp nades mötet af Kryger, som uppläste den af Dannevirke i ett extrablad meddelade underrättelsen om de förmenta underhandlin garna rörande Nordslesvig, och endast den — skritver referenten i nämnda tidning — som känner den nordslesvigska befolkningens längtan efter återförening med det gamla moderlandet, kan förstå, hvilken hänförelse denna underrättelse väckte. Det var, som om en sten fallit från hvar och ens bröst; man var ett ögonblick tyst, för att i tanken göra sig förtrolig med detta öfverraskande, oväntade budskap, men derpå skallade ett jubelrop, så högt och väldigt, som blott ett folk, hvilket länge har suckat efter förlossnisg, kam uppstämma, När jublet -hade lagt sig, tog Kryger åter ordet samt redogjorde för sin och Ablmanns ståndpunkt till den preussiska representantkammaren; Deras program var detsamma som förut, och deri kunde ingen förändring ske. I fall han och Ahlmann äfven denna gång blefve-valde, skulle de icke undandraga sig, emedan det var enny församliog, som nu sammanträdde, och henne kunde manej förebrä hennes företrädares synder, Detfanns ju alltid en möjlighet, att hon skulle gå en annan väg; de skulle i alla bändelser göra ett försök. Blefve de behandlade såsom förut, skulle de åter nedlägga sina fullmakter; han hoppades likväl, att valmännen icke skul!e tröttna, utan ständigt Ä nyo infinna sig vid urnar, om man också begärde det af dem en gång i mönaden. Valen voro den bästa demonstration, utgången af dem måste nödvändigt komma till regeringens kunskap, och hon påmindes då hvarje gång om, att ställningen och sionesstämningen voro oför ändrade, Folket måste derför hålla ut och vara på sin post. Kryger öfvergick derefter till ställningen vid riksdagen, hvilken ju alla kände, och till Bismarcks samtal med honom, hvilket bekräftade, att Prag fredens 5:te artikel stod vid makt. En undersåte, som vågade röra vid en staten förpligtande traktat, var i hans tanke en för