Aftonbladet – 30 oktober 1873, sida 3

känsla af blygsel öfver egen barnslighet — och en sådan händelse inträffade äfven, innan han anade det minsta. Ordet var ett namn, ett namn som han hört blott en gång förut, och rösten som uttslade dat var något aflägsen, ty ljudet steg upp till honom, dallrande och svagt på Juftvågen, men likväl klart söm er klingande klockton. Desire! Cosmo spratt häftigt till. rodrade öfver sig sjelf och siva drömmerier, atod ett ögonblick stilla, rusade derefter hastigt nedför sluttningen vid Arthurs Stol och framåt Duådingstone, der han på första praktikabia väg varseblef en läng procession af unga damer, två och två i ledet, sedesamt frarståga under lärarinnors behöriga uppsigt. : Cosmo företog sig intet språng ned midt i den regelräta raden, för att träffa Degirge eller Joanna; i dess ställe bevakade hav dem med uppmärksamma blickar under några sekunder, vände sig derefter om och skrattade — hans ålders blyga, älskvärda skratt, då man kan erkänna sig vara litet löjlig utan att ändå behöfva skämmas derför och då det synes oss mera komiskt än pingamt att finna huru ofantligt våra högtsväfvande fantasier skilja sig från det prosaiska, beskedliga hvardagslifvet. TRETIOTREDJE KAPITLET. Efter terminens slat reste Cosmo hem, sedan han förgäfvas sökt öfvertala sin vän att icke stanna i Edinbargh, utan i stället följa honom till Norlaw, Cameron ansåg sjelf den varma tillgifvenhet, han så hastigt fattat för ynglingen, till hälften såsom svaghet och ville icke så mycket gifva vika derför, att han satta sig i någon obligation, eller gaf lastare rum till den anmärkningen att egennyttiga heyvekelsegrunder