1 De politiska partierna i Frankrike hafva i afvaktan på den förestäende sammandrabb aingen i November, då nationalförsamlinger åter sammanträder, afslutit ett slaga vapen stillestånd, under hvilket man söker orga nisera sina krafter och om möjligt vinnr nya anhängare för sin sak. Tidningarna be gagna tillfället att anställa beräkningar öf ver den numerär, som hVvartdera af de båds stora partierna kommer att ega till sitt för fogande i det afgörande ögondlicket. Resul tatet af dessa beräkningar blir helt olika allt efter som öfverslaget göres af monar kiska eller republikanska tidningar och in Igen visshet erhålles af dessa beräkningar I sjelfva verket tyckes det dock som om det republikanska partiet i närvarande ögon Iblick hade öfvervigten. Den 24 Maj, dö Thiers störtades, utgjorde den majoritet, för hvilken den store statsmannen föll, blott 14 röster. Och för att vinna denna majorite måste då de högra fraktionerna sluta för bund med bonapartisterne, enär de röster. hvilka då stäldes till högerns förfogande a! venstra centern, icke voro tillräckliga ati bereda monarkisterne seger. Ställningen är nu helt annorlanda. Bonapariisterne hafva nemligen vyligen på ett möts, gom bivista des af tjugofem deputerade, förklarat att de komma att rösta mot den monarkiska re staurationen och som bekant ha de fraktio ner af venstra centern, hvilka inspireras af Casimir Perier och Lon Say, förklarat sig skola förblifva trogna republikens sak. Det tyckes sålunda, som om de republikanska tidningarnas jubel öfver styrkan af sin ställning icke vore helt och hållet omotiveradt och den bittra stämning, som röjer sig i de monarkistiska bladen, är till följd häraf lätt förklarlig. De underrättelser, som ingå från proviaserna, äro icke heller af art att höja monarkisternes förhoppningar. Ett af gårdagens telegram berättar newmligenatt tre deputationer från departementen, hvilka efter att förgäfves ha sökt företräde hos Mac Mahon, för ministåren förklarat, att de ej kunde gå i borgen för det allmänna lugnet, om republiken proklamerades. Ministe rens högdragna svar, att hon icke hyste nå-gra farhågor och kon garanterade det allmänna lugnet, tyckes autyda att hon icke skall sky att använda våld, i händelse mnågra revolutionära rörelser skulle uppstå genom restaurationen. Regeringen gär för öfrigt redan rätt agressivt till väga för att icke de monarkistiska planerna skola komma till korta. Avenir national, som förliden lördag innehöll en hvass artikel mot grefven af Chambord, blef sålunda genast indragen och då en ny tidnicg med namnet Ville de Paris några dagar derefter utlemnades till Av6nir nationals abonnenter, blef äfven den genast indragen. Bland dessa regeringens åtgärder till förmån för menarkien får sannolikt äfven räknas hennes af flere tidningar omtalade afsigt att inom kort bekläda marskalk Canrobert med ett högt mi litärkommando. Ett bättre verktyg till undertryckande af hvarje opposition i handling mot det tillernade konungadömet kan icke regeringen förskaffa sig. Den värde marskalken är sedan Decemberdagarne 1851 känd för sin förmåga i detta hänseende och den lojale soldaten skall sannolikt icke sky att utveckla samma ifver för Henrik V:s tron som förr för Napoleon IIT:s. Men oafsedt regeringens handtag är dock monarkisterna i behof af allt möjligt moraliskt stöd och deras tidningar äro outtröttliga att förskaffa dem sådant så väl från Frankrike zom från utlandet. Memorial liplomatique berättade sålunda härom dagen, att grefven af Chambord underrättat stormakterna uti ett cirknlär, att han kon:mer att erkänna Italiens euhet, deruti in-: begripet kyrkostatens aunekterande. Att lenna underrättelse dock var mer välmenande till sitt syfte än faktisk, är temligen säkert och den dementeras också af de offiviösa italienska tidningarne. hvilka tillkännarifva att något sådant cirkulär icke komnit det italienska kabinettet tillhanda. Osservatore romano anför ironiskt att ett dylikt irkulär i och för sig sjelf är omöjligt, enär ;refven af Chambord i sin skrifvelse till Villemain den 25 Januari 1870, med anledling af dennes broschyr Frankrike, kejsarlömet och päåfvedömet, förklarar, att det ir Frankrikes pligt att försvara pkfvedömet. Enligt Republique Frangaise och Journal les Debats ämnar regeringen föreslå ätskiliga förändringar i municipallagen utireakionär riktning. Dessa förändringar gå först ch främst ut på att inskränka rösträtten enom stadgandet att en valman måste ha ylt 25 år och ha varit bosatt 3 är inom ommunen. Vidare skola alla kommuner eröfvas rättigheten att vilja sina mairer, ch dessas utnämnande öfveralltläggas i hänerna på verkställande makten. I alla hufudorter för ett departement eller arrondis-!g ement och älla städer med mer än 10.000 FE SR vt kr fd NN tt Vr KK