Aftonbladet – 29 oktober 1873, sida 3

:) bestridas af en kommissarie. Om denna fran I ställning enade sig revisorerna. . Mot arbetenas gång inom kontoret är egen Iligen blott en anmärkning af betydenhet fran Tstäld, och äfven denna framträder i revisionsbe rättelsen i mycket lindrig form. Det rör tests . mentsbevillningen, beträffande hvilken revisorel Jna säga sig i skrifvelse till riksgäldsfullmäkti ha fästat uppmärksamhet vid åtskilliga anmär! ningar och anmodat fullmäktige tillse, att hva af vederbörande blifvit försummadt måtte oför dröjligen varda fullgjordt. Dessa anmärkningar drabbande dels vederbörande kommissarie, del ombudsmannen, äro ej fåtaliga. Skrifvelsen här om från revisorerna till fullmäktige upptager ti helarksidor. Beträffande SR spp ga i riksdagen hus samt anskaffande af möbler m.m. till det samma göres en vidräkning och en erinran, vi hvilka vi dock ej skola uppehålla oss. De bolag, som af staten erhållit låneförsträck ningar, äro i vissa afseenden underkastade stats revisorernas granskning; och ehuruväl erfaren heten från innevarande års riksdag visar, at det har sina vanskligheter att hårdhändt berör: dessa bolag, särdeles flere samtidigt, ha dock e heller 1873 års revisorer lemnat bolagen fullstän digt i fred. Det var ett tretal bolag, som nt utgjorde föremål för statsrevisorernas särskildr uppmärksamhet: Gefle—Dala jernväg, Höganäs stenkolsbolsg och Dalslands kanalbolag. Beträffande Gefle—Dala jernväg gingo reviso rerna ett steg längre i år än under de närmast gande åren och beslöto formligen föreslå riksdagen, att till K. M;t hemställa om åläg gande för bolaget att påskynda återbetalninger af det statslån, hvarmed det numera rika jern vägsbolaget i bekymmersam tid understöddes af staten på oerhördt billiga vilkor. Räntan är nemligen blott 2 procent, och amorteringen var till en början lika mycket, men staten förbehöll g att under vissa omständigheter få hastigare återfordra lånet. Höganäsfrågan lär i statsrevisorernas berät telse endast omtalas utan något dervid fogadt yrkande. Detta är ock helt naturligt, då, efter framställning af 1872 års revisorer, 1873 års riksdag beslutit lemna riksgäldstullmäktige MR drag tillse, att staten häruatinnan kommer till sin rätt, och fullmäktige än ej! hunnit bringa ärendet till slut. Saken förhåller sig, såsom våra läsare torde erinra sig, på det sättet, att sedan staten flere gånger lemnat understöd till Höganäs och efterskänkt åtskilliga fordringar hos stenkolsverket, hade svenska staten i början af 1830-talet åter hos Höganäsbolaget fått en fordran på vid pass 200,000 rdr banko, som utlemnats i Here poster. Innan den sista delen sf den summan fick i riksgäldskontoret lyftas, skulle stenkolsbolaget dit afge sin förbindelse att, då bolagets behållning stege till 8 procent, staten skulle erhålla 1 procent på sin fordran, men 2 procent då behållningen uppginge till 10 och 3 procent då behållningen stege till 12 procent. Denna räntebetalning har Höganäsbolaget aldrig fullgjort och riks: gäldskontoret har låtit dervid bero. Då statsrevisorerna i fjol efterfrågade Höganäsbolagets förbindelse, befanns, att riksgäldskontoret icke hade någon sådan i sin vård, och ovisst är, om någon förbindelse någonsin blifvit ditlemnad. Emellertid torde icke bolagets betalningsskyldighet vara beroende af förskrifningens tillvaro. Nu lär dock verkligen Höganäsbolagset söka draga sig undan betalningen. Bolaget skall ha svarat riksgäldsfullmäktige, att bolaget icke, utan att få se förbindelsen, kan antaga, att det . fråga varande låneaftalet mellan staten, och bolaget kommit till fullbordan, hvadan bolaget ej till betalning godkänner det hittills förfallna rintebolonpeta som stiger till vid pass 54,000 rdr. Det vill alltså synas, som skulle statens mångeldiga uppoffringar för Höganäs slutligen leda ill en obehaglig rättegång. : Ått bolaget verkligen uppburit statens låneanslag till fullo, bör väl synas af bolagets egna vöcker och lär för öfrigt icke falla sig för riksväldsfullmäktige svårt att bevisa. Dalslands kanalbolag, som, sedan ett par år illbaka ådragit sig statsrevisorernassärskilda och skärpta uppmärksamhet, är ett dåligt bolag. Bland vilkored vid det bolagets understödjanle med statsmedel var, att bolaget skulle genom :eckning af så kallade ejer skydda taten mot förlust i händelse inkomsterna för canalens trafikerande blefve otillräckliga. Så lana aktier tecknades också, och bolaget fick ut tatslånet. Vid 1872 års slut återstod af det delvis förärda garanti-aktiebeloppet enligt bok omkring 105 (0 rdr; men utredt var, att nära hälften af leiti. belopp, eller 48,000 rår, aldrig skulle gå n. Statsrevisorernas berättelse kommer att beäffande dessa garantiaktier upplysa, att en del tietecknare (för 449 lotter) äro utfattige, andre r 397 lotter) blifvit försatte i konkurs, och att vidare för 83 lotter egarne äro osäkre-, för 12 saknas egenhändig handteckning, för 39 är teckningen förnekad, för 6 saknas de å ig gg oh sagna personerna, för 40 äro egarne döde. för 10 flyttade till Norrlard, för 55 flyttade till Amerika, för 5 flyttade till Norge; för 29 lotter ha garne svurit sig frie och för 44 blifvit genom lomstols utslag frikände; för 43 voro aktieteckarne vid teckningstiden omyndige och för 21oter äro egarne fattighjon; slutligen äro 9 lotters gare okände eller icke anträffade, för 474 äro nbetalningarne utan uppgifven orsak ofullgjorda ch för 200 skall inbetalning verkställas efter öf rerenskommelse. Å samtlige här uppräknade 897 lotter har aldrig något öre influtit. Iubetalningar hafva delvis verkställts å 88 gaantiaktier. å hvilka vidare inbetalningar i:ke kanna motses; för 5 af dessa lotter äro nemligen garne flyttade till Amerika, för 14 utfattige, ör 6 försatte i konkurs, för andra 6 osäkrech för 2 lotter genom domstols utslag frikände. Vid dessa förhållanden anmärka statsrevisoerna, att en stor del af aktietecknarne redaa rid rygg 0 befunnit sig i sådana omständigeter, att deras namn icke bort antagas, der råga var om ansvar för penningars utbetalande. Jpptagandet af dylika personer på teckningslitorna har synts revisorerna så mycket mera orikigt och klandervärdt, som med denna teckning utsågs att ställa en med staten kontraktsenligt sfverenskommen säkerhet för de erhållna statsånens återbetalande. N Och torde härmed det märkligare af, hvad tatsrevisorernas berättelse om riksgäldskontoret nnehåller, vara omtaladt. En mindre sak kan lock tilläggas. Den angår sjön AngarniStockwo)ms län, hvilken skulle sänkas. Plan uppgjortes och statslån erhölls, att till en början inneuafvas räntefritt i tre år och sedan efter hand nbetalas. Men efter ett par år kom bolaget unlerfund med, att naturhinder gjorde sänkningen mutförbar. Lånet återbetalades efter de tre åren tan ränta. Detta föranleder revisorerna hemtälla, att ränta hädanefter må i sådana, icke ldeles sällsynta fall uttagas. )et metriska måttoch vigtsystemet. Fråga om införande af nämnda system lär i riket har nu åter kommit på tal, selan danaka rtamarningman hwilban tillsaatt an