Aftonbladet – 29 oktober 1873, sida 3

efter skådespelets slut, gjorde det till och med svårt att höra Joanna, ehuru stark och gäll och befallande hennes stämma var. Miss Huntley! ropade Cosmo uppifrån och ryckte häftigt till, mindre af glädje och öfverraskning, än för att rädda sina fötter från vidare aga. Det är inte miss Huntley; det är jag!skrek Joanna; vi ha gått vilse; kom och säg osg hurp vi böra gå för att komma hem, Ack, madame, håll då inte så hårdt fast i min arm! Cosmo svängde sig hastigt ned öfver barrisren och Joannas äldre följeslagerska vände sig genast till honom med ett långt och lifligt föredrag, som likväl olyckligtvis var på franska och således fullkomligt obegripligt för den stackars gossen. Han rodnade häftigt och lyssnade med naturlig upp: märksamhet, men utan ringaste hopp om att förstå kenpe och gjorde emellanåt ett och sunat svagt försök att afbryta ström men af or3;Joanna, hvilken i det närma ste begrep lika Mtet gom Cosmo, gjorde sam; tidigt fåfänga bemödanv 2 Att hejda ma; dames vältalighet genom att ryc. 1 hennes schal och knuffa till hennes armbåge. Han förstår er inte! Han begriper ej ett endaste ord! skrek Joanna, i ordalag, dem fransyskan lika litet förstod som Cosmo förstod henne. Under denna lilla episod stod den andra, unga flickan bredvid, synbart hågad att skratta och med ett uttryck af stor mun terhet i sina svarta ögon. Slutligen skyn dade hon fram med en lätt och behaglig rörelse, yttrade något till madame, som lyc: kades bättre än Joannas föreställningar och vände sig derefter till Cosmo. Madame säger, sade den lilla, lifligaut ländskan, att hon inte kan förstå edre