Aftonbladet – 29 oktober 1873, sida 3

Ack, Cosmo, jag har tittat efter er öfver. allt, men ni går aldrig samma vägar som vi; och jag såg er mor i kyrkan och Ketty Logan med; och jag bad Ketty skrifva till er, att pi skulle komma och helsa på mig. Men alla pina oss riktigt odrägligt med att vi skola uppföra oss passande här i skolan. — Det bryr jag mig i alla fall inte om! kom ändå så att jag får berätta om alla menniskor der hemma på orten. Säg, var det inte präktigt att se processionen? Pappa är en förskräckligt sträng Tory och säger att reformen skall förstöra hela landet — och derför vill jag hoppas att den går ige nom. Är ni för reformen, Cosmo?. Ja, svarade Cosmo; men sanningen att säga, fann sig ynglingen betydligt förlägen der han. gick vid sidan af Joanna, medan guvernanten och den lilla fransyskan gingo bakom, pratande med hvarandra på sitt eget språk med en liflighet som gjorde Cosmo helt yr i hufvudet; allt emellanåt utbrast Desire i det allra gladaste skratt, som den oerfarne och blyge ynglingen ej kunde Indra sig ifrån att misstänka att han ramkallade, en föreställning som. gjorde ho: nom ännu mera tafatt, Joanna klef emgllertid på, med paraplyen i den ena handen, och höll med den andra upp klädningen, som likväl hvarken var för lång eller för vid. Möjligtvis skulle Joanna i framtiden kunna bli en vacker flicka, men med all visshet felades henne nu fyllighet, och elegans fanns hvarken i figur eller klädsel. Hannes noga följeslagerska var deremot af ett helt annat ntspexde, Hon var liten. graciös och fin; med en gång som ovilkor: ligt erinrade Cosmo om Jacobs målande ord: sNär hon satte foten på marken, ljödo ste gen som små siltverklockor, Hon hade blixtrande, mörka ögon, on förtjusande, liten