Aftonbladet – 28 oktober 1873, sida 3

musik, af hurrarop, af blänkande vapen, lyande emblemer och brokiga färger, gjorde w korligt ett hemskt intryck. Åskådarne b. 9 efter hand alldeles tysta; det var son am de knappt vågade draga andan, medan vet långa tåget skred dem förbi. Det var måhända i grunden icke en fruktansvärd folksamling, men tiden var af stor betydelse i vårt lands historia och sinnena mera upphetsade än kanske någonsin förut, Reformbillen, hvars genomdrifvande folket omfattade som en lifsfråga, hade just nyss åter fallit och detta var sättet hvarpå Edinburghs lägre befolkning gaf sina sympatier tillkänna. Dylika tilldragelser kunna aldrig rätt uppfattas efteråt, af lugna, reflekterande sinnen; den tiden voro alla sinnen upprörda. Blek af ungdomlig ifver följde Cosmo tåget med flammande blickar och kunde omöjligt återhålla sina utrop, stjugu, fyrtio, ättio, hundra! då flock efter flock skred förbi. Qvinnorna, som stodo på de lägre trappstegen började deltaga i hans beräkningar; ja, till och med barnen som också voro med, visste ett och annat om Billen, hvilken de, dag efter dag, då postvagnen från London anlände, hade blifvit skickade för att efterhöra; Bokhandlaren i den lilla boden kunde icke lägga band på sin ifver. Detta kommer att väcka uppseende! ropade han, då den sista afdelningen tågade förbi; då Edinburghs män taga sig för en sak, kan ingenting stå dem emot. Aldrig har jag sett och aldrig har jag läst om en sådan procbssion förut! Kungar, lorder och parlament! — jag trotsar dem att emotstå — Har många var det? Harra för gämla Edinburgh! Våra gossar ha allvar med sig i hvad de företaga. Hör på deras steg! — O! det är präktigt! (Forts.)