Aftonbladet – 28 oktober 1873, sida 3

Utaes Jon. Ljungström. Bref från Frankrike. (Till Aftonbladets Bed.) Le Havre den 24 Oktober. Herr Redaktör! Vi inse hvilka faror, som hota Frankrike, och ingen kan utan stor oro tänka på de händelser, som äro i görningen, I ären lycklige att ur ert fäderneslands historia ha bannlyst ordet revolution, orsaken till våra otaliga olyckor, och att ha förstått, att man måste gå långsamt och klokt till väga för att säkrare komma i besittning af rätt och trihet, I hafven ett verkligt politiskt lif, vi, m. h., ha icke fått lära känna det, och let är i det ögonblick, då man trodde sig kunna hoppas på patriotismens pånyttfödelse I vårt land, som en oerhörd, sällsam konspiration omstörtar de vackraste förloppnin gar. Huru stränga de omdömen än kunna vara, som fällas om oss, så vilja vi dock tro, att man skall göra rättvisa åt de män, som högsinnadt ha förstått sin pligt under dessa omständigheter. Jag kan icke utan rörelse påminna mig de känslor af tillgifsifvenhet, för hvilka Frankrike var föremål under det förfärliga kriget år 1870, jag känner svenskarnes ädla deltagande för våra olyckor; denna sympati behöfver detnu mer in någonsin, ty det liberala partiet måste understödas af alla dem, som begripa den nuvarande stridens allvar i Frankrike. Om några dagar skall kanske monarkien vara införd, skall en gudaktig konung uppstiga på Frankrikes tron, tack vare en församling, som icke representerar landet. Det kan ej hjelpas! Republiken skall bli besegrad, och bourbonernes olycksdigra race skall fortsätta sin sekelgamla pöl genom den siste af sina ättläggar a! den äldre grenen. L gom kunnen på afstånd kallt bedöma menniskorna och händelserna, I kunnen säga, hurndan vårt arma lands framtid skall bli. Jag vill ej tala om den dödstystnad, som skall råda bländ oss, ubi solitudinem faciunt, pacem appellant, skref Tacitus; detta blir en sanning för oss, ty jag vet, att om en konstitution beviljar oss behöflig frihet, skall len administrativa strängheten förstå att kringgärda utöfningen deraf; men hvad skall man tänka om denna nya regerings yttre poitik; förr eller senare måste hon råka i krig ne d Italien eller lida den grymmaste smälek. Hr Thiers yttrade för några dagar sedan: Hr von Bismärck älskar icke bourbonerne, ;y om de åter komma till makten, vill det säga krig och det förhatligaste af alla krig. Vi moderate söka uppriktigt pöra klart ör oss, hvad vi kunna vänta af en ny re ering, som upprättas på de välbekanta vilzoren och med en: rösts pluralitet, om så oehöfves; vi frukta en våldsam skakning, itan att kanna hoppas något godt af hvad som nu håller på att ske. Man bör icke smickra sitt land, oeh att sätta dess egenskaper i vanrykte är en dålig handling; men man har rättighet att vara bedröfvad rid åsynen af monarkisternes komplotter ch att nppskakas, då man battäkar, ut idla ansträngningar ha blifvit alldeles frnktöst förspillda. Stora förändringar ha timat hos oss på re år. Kejsarriket hade begått det stora elet att rikta alla Frankrikes absträngninvar på materiella frågor; under detta inflyd ande hade det politiska lifvet småningöm örsvunnit, valen lågo i Händerna på den! rerkställande makten, som till köntvollanter ifver sina handlingar kallade endast dem, iom den förstod att väl välja; ni vet hvad om -hände, Systemet höll sig uppe genom in massa, det störtade öfver ända på några nånäder, lemnande efter sig skam och ruin. Jetta begrep man, och man ville syseel: ätta sig med Frankrikes angelägenheter, ch icke längre tillåta några få att lättinnigt leda ett stort lands öde. Jag vill cke upprepa, hvad 1871 ärs val voro, hvar ch en vet, hvilken ande! omständigheterna ade i dem. Den valda församlingen hade ntet annat värf än att sluta fred, men hon ar förklarat sig konstituerande, och reveutionen står åter för dörren hos ogg. Om van vid den tiden, jag menar år 1871, hade lat om grefven af Paris såsom konstituionel konung, tror jag, att de traditioner f heder och rättskaffenhet, som gjorde hans rs namn aktadt, kunde ha underlättat ett srsök, som nu är möjligt, men för priset några oroligheter. Jag går ännu längre, fven om besöket i Frohsdorf icke hade liftvit gjordt förr än för några dagar se: an, skälle, då öfverraskniöger utiderstödt e parlamentariska gruppernas af högern erksamhet, monarkien ha kunnat införas å samma vilkor som Thiers störtande, med ågra rösters majoritet. Nu skall striden i förfärlig, emedan alla äro beredde, och la inse, hvilket ansvar de ikläda sig. Jn ögst märklig sak, som bör framhållas, är tt sådana ordningens män som L. Feray, Ifred Andre och L6on Say, hvilka -repre: ntera den högre bourgeosien, uppriktigt ch modigt ansluta sig till republiker, och ir den, som känner vårt land, har denna slutning betydlig vigt. De bref, i hvilka 3 motiverade sitt förfarande, ha väckt mycen uppmärksamhet och haingifvit oss mod. lärk väl, att bland oss hyste mången inen fiendtlighet mot en konstitttionel moarki. Men vi sade: nog med förändringar, Vtom of a. lvad vi ha, låtom oxså ke kasta vss i nägra äfventyr, och dessa inkesätt delas af män, som till följd af sin ällning, sin förmögenhet på andra tider xulle ha sällat sig till den parlamentariska ionarkien. Men ännu mer, vi begripa alla, att en land de allvarligaste frågor är A bane, vi åga oss, om vi skola vända tillbaka till 2 framfaren tid, som alla fördöma, och om l: et påfliga Roms dödsskugga skall breda g öfver vårt arma land. Bättre-är dåj lens is än de dödande presterliga lärorna. lätte Gudbevara ert vackra Sverige från itramontanismen, ty der. jesuiten slår sig ad, följa honom revolutionen och förderfver ack i häl. Hvad är vunnet dermed, om. e äro ärlige i det värf, de fullgöra, ifall sultatet blir detsamma som vi sei Spanien, alien och Frankrike, Striden hos oss är ke antireligiös. utan antiklerikal, vi ha