Aftonbladet – 28 oktober 1873, sida 2

15. General Frossard ville gitva nägra upp lysningar om slaget vid Forbach, men hindrades deruti af ordföranden. Han skildrade apdrafkårens deltagande i slaget vid Rezonville, men hans meddelanden erbjuda icke mycket intresse. Äfven han trodde, att här ren kunde ha förtsast sin marsch efter slaget vid Borny. Slutligen framträdde general Jarras, Bazaines stabschef, för att gifva upplysningar om de order, han hade expedierat till de olika kåreheferne mellan den 13 och 19 Aug. Dente general, hvilkens själsförmögenheter blifvit mycket försvagade, kunde nästan icke erinra sig någonting, och då han begärde att mån skulle, söka vägledning i hans journal, visade det sig; att det rådde mycken oreda uti deusamma; han hade t. ex. uppskrifvit orderna med angifvande af dag och timme men icke antecknat till hvilka de blifvit sända: Den frisinnade engelske statsmannen Joha Bright höll den 22 i denna månad tilllsina velmän i Birmingham ett tal, hvilket mottogs med entusiasm och öfverallt i landet väckt mycken uppmärksamhet. Hvad som i främsta :rummet utmärker deta tal är dess stora uppriktighet. Eburn sjet med lem af Gladstoneska ministren, hvilkens politik i dess helhet han i detta tal med mycken styrka försvarar, tvekar ban icke att uttala sitt gillande af undervisningslagen och att förklara, att England bör afstå från sina besittningar på Afrikas vestra kust, hvilka blött leda till kostsamma och ändlösa krig. Men hvad som är det mest märkliga i detta tal är den bestämdhet med hvilken Bright uttalar sig för upp: häfvandet af det aristokratiska jordegendomsmenopolet såsom en af de reformer, hvilka i den närmaste framtiden måste ge nomföras. John Bright uttalade först sin ledsnåd öfver att genom Fitt helsotillständ i fyra ärs tid ha varit nödsakad att draga sig tillbaka från det offentliga lifvet. Han tackade sina valmän för det bevis på förtroende de gifvit honom genom att förnya hans mandat såsom medlem af underbuset, sedan han mottagit en ministerplats i det Gladstoneska kabinettet. Hvad honom sjelf beträffar, är det för honom en glädje att kunna säga, att under en tid, då han måst underkasta sig att vara overksam i politiekt hänseende, den administration, till hvilken Hen hör, har tagit initiativet till åtgärder, hvilka sätta henne i stånd att uthärda jemförelse med hvilken som helst af föregående administrationer. Talaren meddelade nu en öfversigt af allt hvad Gladstoneska kabinettet gjort sedan fem år, och ansåg att man aldrig kunde för högt uppskatta dess arbeten såsom ett helt betraktade, Hvad emellertid undervisningsbillen beträffar, sådan den framgått ur parlamentets debatter, finner Bright den otillfredsställande. Man var öfvertygad om, sade han, att landet behöfde em ny undervisningslag, emedan det system, som existerat sedan år 1870, var otillräckligt och dåligt. Felet hos den lag, som skulleträda i stället för den gamla, var enligt hans tanke, att den utvidgade och befäste det system, som den Bort upphäfva. Resultatet af den nya billen var missnöje hos noneonpformisterne och ett rättmätigt missnöje. Det gifves sannolikt tusentale socknar, söm endast ha kyrkliga skolor. En paragraf i billen har i synnerhet gifvit anlednizg tilk anmärkningar, nemligen den, som pålägger skattskyldige en afgift och som af denna afgift anslär en 4el till de katolska skolorna. och en i proportion mycket större del till den anglikavska kyrkans skolor, öfver hvilka de skattskyldige icke ba något slags makt. Det är en dälig princip, en princip som icke kan bibehållas. (Stormande bifallsyttringar.) Talaren ansäg, att ifrågavarande påragraf (den 27:de i billen) kunde helt ock hållet uteslutas. Jag vet, sade Han, att i vårt land finnes en stor mängd politiker, som icke dela mitt sätt att ge) men jag är ötvertygad om att erfareohetens lärdömar och den ringa framgång denna bill och hvar och en i samma riktning röner snart skola tvinga parlamentet och landet att ånyo öfverlemna sig åt en allmän undersökning af frågan. Talaren öfvergick nu till Ashantee-kriget och yttrade, att ingen mer än Han kunde önska att genom hvilka fredliga medel som. helst få slut på de oroligheter, som utbrutit: på afrikanska kontinenten, Han tror, att Englands intressen och ära skola göra det: till en pligt för detta land att i en icke aflägsen framtid draga sig helt och hållet till-baka från Afrikas kust. Talaren öfvergick: derefter till den engelsk-amerikanska traktaten. Det gifves personer, som sagt, att denna traktat var en förödmjukelse för England; men de, som så säga, misstaga sig. Förödmjukelsen ligger i Englands handlingssätt under åren 1861—1865. Han är öfvertygad om att landet skulle ha undgått em tvist med Förenta Staterna, om icke Englands rika befolkning Hade ställt sig på de upproriske. plantageegarnes i södern sida. Denna traktat, fortfor talaren, skiljedo-men och lord Granvilles, mr Gladstones och deras kollegers handlingssätt ha skapat ett skönare blad i Englands historia än om de fyllt landets anpaler med berättelser om blodiga strider. (Bifallsyttringar.) Bright talade nu om de förestående allmänna valen till underhuset. Valen år 1868 gåfvo landet en ofantlig majoritet till förmån för den liberala opinionen, emedan det liberala partiet väntade, att man skulle göra någonting. Nåvälb, sade talaren, jag Vill fråga eder, om icke det resultat, I väg tade sig, i allmänhet uppnåtts. Vi klandra endast en af kabinettets åtgärder, och vära motståndare klandra dem alla, (Munterhet.) De hade ingentiog annat att göra (Nytt utbrott åf munterhet.) Talaren yttrade vidare, att om den liberala opinionen önskar, att administrationen skall fortgå på samma väg, är det bättre att bibehålla samma personer än att låta deras plats intagas af andra, som under tio år icke ha gjort nägönting annat än att de lagt hinder i vär gen för alla från regeringen utgångna förslag. En sak, som ännu återstär att göra, är att utvidga rösträtten i grefskaperna och att införa en ny fördelning af representantantalet för de olika valdistrikten: Skall man öfverlemna dentia uppgift åt den liberala opinionens motståndare? Skall man låta dease motståndare bestämma antalet af de representanter, som man för framtiden skall gifva t. ex. hufvudstaden, Birmingham, Manchester, Glasgow och alla stora städer i det förenade konungariket? Nej, yttrade. Bright, jag vill hellre öfverlemna denna omsorg åt män, hvilkas sympatier äro för en sann och ärlig representation. (Bifallsyttringar.) Mr Bright öfvergick nu till ettannat område. Han yttrade, att lagarne för jordegendom, sådana de nu bestå i England, hindra till och med de samvetsgrannaste, skickligaste, flitigaste och hushållsaktigaste jordbrukare att förbättra sin ställning. Denna förbättring är icke möjlig med sädana lagar, som gynna upprätthållandet af stora jordegendomar, stora landtbruk af proportioner, som till och med öfvergå landtmannens drömmar. Parlamentet måste. snart sysselsätta sig med denna fråga, och det blifver nödvändigt att öfverlemna hennes nand Rå RAR likäörale Anintanon liken