Aftonbladet – 28 oktober 1873, sida 2

tlikalla MelIlSck VPLECKHUGUU IMaLSKGIA Bazaine såsom öfverbefälbafvare. Jag tog jj ingen del i slaget vid Borny. Jag öfvertog, strax derefter mitt befäl, men den sjette kören vat aldrig fullständig; den hade en daet sju batterier i stället för aderton, ingen reserv, ingen intendeittir och inga mitrailleuser. Jag skref till marskalk Ba zaine för att begära batterier. Jag fickj två, men hade endast 54 kanoner att ställa upp mot den tyska hären. Jag fick befallning att gå öfver Moselle natten mellan den 14 och 15 och denna rörelse var lätt, emel dan min här hade allt i ordning för att företaga den. Jag marscherade till Grave lotte i den tanken, att hela hären skullel följa efter på de olika vägar som föra dit. Den 15 på morgonen köm jag till Råzon j ville och intog mina positioner, På eftermiddagen fick jag order att hålla mig redo l. att bryta upp nästa morgon kl. half 5. Den definitiva ordern att draga åstad kom icke dagen derefter, och jag började att förlora j. tålamodet, då en stabsofficer kom med be fallning att jag ä nyo skulle intaga positionerna. Kl; 8 på morgonen skickade jag bud efter mina generaler, hvilkas antal icke var stoft, emedan jag endast hade en öfverstlöjtnant i spetsön för mitt artilleri, och en bataljonsehef var den lögste officer vid mina ingeniörer. Det fienåtliga kaval leriet började nu visa sig, och kort derefter öppnade fienden en tiraljörkanoneld, ett uttryck som jäg beder att man måtte lägga märke till. Jag tog strax mina mått och steg. Jag hade endast 54 kationer ochicke en enda mitrailleus; det finnes derföre icke heller nbgot skäl att förvånas öfver att denna affär kostade mig 5525 man, Vi gåfvo icke efter en hårsbredd. Maårskalk Bazaine kom derefter sjelf för att rekog noscera terrängen och lät till och med at sin ifver föra sig så långt, att han var nära att blifva tillfångatagen; men i Frarkrike öfverser man med obetänksamheter af detta slag, Fienden drog sig tillbaka. och vi begrafde de döde. General Mentschikoff har sagt: Valplatsen tillhör den som begrafver de fallne, och det var som sagdt vi, som begrofvo dem. Nästa morgon (den 17) kl. 3, fick jag en order från högqvarteret, hvari det hette, att jag skulle gå till Versailles för att närma mig Metz. Ba jag kom tilll Verneville, blef det strax tydligt för mig. ätt det var en dålig ställning. Jag skref härom till höggvarteret, och marskalken hefallde mig att uppgifva positionen. Kl. Ve4 fick jag order att åter rycka fram i riktningen åt Saint Privat. Någonting annat sades icke till. mig. Jag skulle betäcka fjerde kårens återtåg, och detta uppehöll mig mycket länge, så stt jag kom till Saint! Privat först på aftonen under mycket ogynsamma förhållanden. Jag besökte mycket tidigt följande morgon mina förposter och uppfordrade mairen i Saint Privat att skaffa ) mig några pålitliga mör, som kunde gifval mig upplysning om fisndens positioner. KL l: 8 skickade marskalken till mig en officer för att fråga, om jag hade någet attsäga. Jag stod der och lät gräfva upp jorden med epadar och hackor, ty min iogeniörskår befann sig i Chålons; Omkring kl. vel2 hör jag en kanonad, jag skyndar dit, och striden kommer i gång. Jag hade endast några fål batterier; jag saknade dessutom ammunition, och jäg hade ingen reserv. Jag begärde hjelp. Det var under sådana omständigheter jag måste leverera slaget vid Saint Privat. Detta förklarar, hvarföre jag af del 26,000 man, som voro i elden, miste 5500 l man; men det preussiska gardet, som stod gent emot mig, miste 7 å 8000 man. Der före skref konungen af Preussen också tilll drottning Augusta: Det preussiska gardet har funvit sin graf i Saint Privat. Och då de nya gränserna skulle utstakas, gjorde han anspråk på att få behälla valplatserna för slagen den 16 och 18 Augusti; enligt min tanke var det derföre ban visade sig mers medgörlig i fråga om Belfort. Verkliga förhållandet är, att jag blef angripen ! på högra flygeln med 90.000 man och 72:ka-: noner. Jag skickade på morgonen en officer till marskalk Buazaine för att låta honom veta, art jag behöftde ammunition och för stärkning, Från marskalken kom omkring kl. 2 en officer med underrättelse om att han skickade mig artilleri och granater. Sedan skickade han mig sex ammunitiongvagnar. Under slaget fick jag två depescher, i hvilka narskalken lät mig veta, att fienden kom ram i stora massor. Då fienden kl. 8 hade omslutit oss, insåg jag att jag cke kunde behålla platsen; jag begärde ammnnition af en kamrat, och han skickade vig sex ammunitionsvagnar, för hvilka jag var mycket tacksam, i synnerhet som man rade sagt till honom att hen ingenting skulle ända mig. I detta ögonblick var jag i sokstaflig mening krossad. Två timmar dersfter voro vi öfverflyglade, och Saint Privat atod i brand. Vi höllo åock stånd ända ill klockan 7, täck vare mina ypperliga sollater ;och mina officerare, som Visade ett beindransvärdt dödsförakt. En officer vid iamn Pecheux uppoffrade sig; han gick löst Å fienden, under det vi drogo oss tillbaka vanlig marsch. Marskalk Bazaine hade kickat oss tolf kanoner; men då de kommo, unde de endast tjena till att skydda. värt stertåg. Jag fick sedernlera veta, att garjets artilleri hade uppehållit fienden vid Plappeville. Jag kom will Metz klockan 4 ;A morgonen i anledning af de order jag nottagit af öfverbefälhafvaren. Det var enlast med motvilja vi drogo oss tillbaka och etta skedde steg för steg. Sedan Canro ert gifvit denna skildring at sitt deltaande i slagen vid Rezonville och Saint Privat, stälde hertigen af Anmale flere fråor till honom. Den vigtigaste af dessa rågor var, huruvida det varit utsigt till tt slå fienden, när franska hären efter seern den 16 företagit ett anfall den: 17, Ifter att ha betänkt sig temligen länge, varade Canrobert: Jag tror det nog, en jag är icke säker derpå. Hären var ske demoraliserad. Modet hade varit makaöst den 16. — — Men jag vill dock icke ttala någon bestämd åsigt härom. Då jagS en 18 på morgonen passerade fronten af g ina trupper, lade jag märke till, att de ske hade sitt vanliga utseende. Jag fråade, hvad som fattades dem, och de svarape: Vi äro utsvultne! Jag blef mycket äpen öfver att höra detta och bad mine ficerare om en förklaring. De sade, att I ldaterne haft lifsmedel för fyra dagar, X en att de, såsom ofta plägar ske, förtärt em på tre. Deslogos sålunda den 18 utan i st ha ätit eller druckit något. Vi hade d ke engång vatten. Detskulle derföre kanB te ha varit omöjligt att företaga ett an1 Efter Canrobert kom ordningen tilll?! eboeuf, som äfven uppträdt under den förra ssionen. Han förklarade, att han efter Y aget den 16 avancerat en kilometer och : ottagit Bazaines lyckönskan. Hans här r ade redan den 17 saknat lifsmedel. Han ide försvarat sina positioner den 18 och 1 rst den 19 på morgonen dragit sig tillba,, oaktadt han visste att Canrobert ochj3 admirault redan hade utrymt sina posia oner. På tillfrågan om, huruvida striden it inde ha förnyats den 17, svarade han, attj. st väl var möjligt, men att man dock icke nda säsa dat med hastämdhat: det var tätt ; j 1 1 a ärek. ngr E 1