Aftonbladet – 27 oktober 1873, sida 2

(I STOCKHOLM den Zv Okt. Af Lunds Veckoblad underrättas vi, att den nyligen timade utnämningen till en profesur i matematik väckt misstämnings i den sydsvenska universiteisstaden, fiågot som Vi ej haft svårt att förötsö, och som vi till och med finna gaäska naturligt, så länge förbemälda misstämning håller sig inom någor; lunda rimliga gränser. Men detta är just hvad den icke gjort, om vi eljest få anse -ILunds Veckoblad hafva åt densamma gifvit ett tillförlitligt uttryck; och derför finna vi .Jo83 föranlåtne att ännu en gång återkomma till den akademiska befordringsfråga, hvars Jutgång är misstämningens upphof, för att -beriktiga dels en i grund felaktig uppgift, 1som ej bort förekomma på ett häll, der man med så mycket intresse följt frågans hela I förlopp, dels några allt för grofva missförstånd. Lunds Veckoblad låter förstå, att yrkan det om denna frågas öfverlemnande till en sakkunnig kommission grundats derpå, att Lunds akademiska konsistorium skulle hafva begått en allom känd orättvisa genom sitt förslag till den matematiska professurens äterbesättande. Så förhåller det sig likväl ej. För egen del ha vi allt ifrån början uttryckligen sagt, att vi icke hade någon möning alls om de till platsen kompetente för klarades skicklighet eller relativa förtjenst, latt vi således befunne oss i alldeles samma ; lläge, som Lunds filosofiska fakultet och aka v (demiska konsistorium, endast med den skilI Inad, att dessa myndigheter i följd af en ab1 Isurd lagbestämmelse hade att afgifva yttrande om hvad de icke begrepo, hvilket icke låg oss och hvilket vi ej heller gjort. Man :l ville, med andra ord, ett vad till sakkun nige, icke derför att man påstod en orätt visa vara begången, utan för att få utredt — hvilket på den af akademiska statuterna angifna väg icke kunde ske — hvad rättvi san och universitetets fördel, hvilka ej borde lemnas åt slumpen, i denna säk kräfdö. Någon annan uppfattning har aldrig gjorts gällande at oss eller, så vidt vi förnummit, af någon annan som förordat eller gillat den utväg, hvilken vederbörande valde. De-lof sånger öfver utnämningen, som L.unds Veckoblad försport, gälla derför iöke en dom, bekräftande en förutfattad mening, som aldrig funnits eller uttalat sig, om personerna, utan blott tillämpningen af en grundsats, hvilken allena kan athjelpa det nuvarande ,Jakademiska befordfingsväsendetö orimligheter. Sedan ån behandling af ärendet beIslutits, hvilken beredde K. M:t säker utväg Jatt rättvist afgöra frågan, är det naturligtvis sjelfklart att vi måste vara belåtna med utnämningen, att vi måste änse riktigt att hr Björling fått platsen, liksöm bä anhan Tutgång, derest dön 3tödt sig på de sakkunniges utlåtande, hade blifvit oss lika väl kommen, Mot denna vår ståndpunkt synas Joss blott mer eller mindra personliga in Itressen kunna hafva någonting att itvända Visserligen anmärker Lufids Veckoblad, Jatt man, för att finna vädjandet till en kom mission betryggande, måste åt dess ledamö ter tillerkänna en auktoritet, som man ej tilltror de s k. lagliga mydigheterna, att man således I alla fall Bj Kotimer från auktoritetstron, då ju 3Sveriges tidningsbyråer ej lära kunna ega något sjelfständigt omdöme i denna sak; och vid sådant förhållande bör det ej anses förmätet om Lunds Veckodlad föredrager en antian änktoritet, nem: ligen Lunds konsistoritm, hvadån den slut liga afgörelsens rättvisa ännu torde få anses mycket osäker. Nej bevars, det är ej för. mätet, utan blott enfaldigt, hvad 1. V: här har att andraga; enå sidän stå tvenne erkända vetönskapsihån och författare i det ämne, som är dem lediga professurens, och vi tro på deras förmåga att Bedöma de sökandes skicklighet: dötta är vår auktoritetstro. Å andra sidan befinner sig ett stort antal universitetslärare, somliga erkända vetenskapsmän, somliga icke, i hvar sina ämnen, men fullkomligt okunniga — enligt hvad deras egna yttranden oförtydbart gifva vid handen — i matematik, men än: dock af akademiska statuterna ålagda att yttra sig i ei sak, hvaröm de ej ega minsta begrepp, och på dem litar Lunds Veckoblad: det är dess auktoritetstro. Nåväl, här fins säledes ,auktoritetstro å ömse sidor. Men den skilnaden är väl ej oväsentlig, att på vår sida står, i valet mellan auktoriteter, en bundsförvandt som heter logik, mot hvil ken åter Lunds Veekoblad i sitt val förklarat sig för dödsfiende. Saken upphjelpes icke genom det förnyade åberopandet af den enhällighet, hvarmed Lunds konsistorium uppfört hr Zeipel ä första förslagsrummet, ty om fem eller tio eller hundra icke sak kunnige förena sig i ett och samma omdöme, är för detta omdömes inre värde fullkomligen likgiltigt. Vi förbise ej heller det äfvenledes upprepade åberopandet af professor Möller såsom de akademiska myndigheternas sakkunnige ledare. Först må här erinras att, om professor Möllers votum är det som allena ger konsistoriets utlåtande dess värde, vi ej förstå, hvarför ej prof. Möller uteslutande tages i anspråk, utan ömsom hans sakkunskap, ömsom det icke sakkunniga konsistoriets enhällighet, hvilken ju platt intet betyder, föres i elden: detta förefaller som ett ofrivilligt vitnesbörd, att man anser sig behöfva stödja hr Möllers auktoritet med de okunnige och honom osjelfständigt eftersägande ledamöternas vota. Begriper då icke Lunds Veckoblad, att det på sådant sätt, genom att röja en slik osäkerhet och rädsla, endast försvagar det enda argument, nemligen professor Möllers mening, som med någon slags framgång kan tillgripas, att med andra ord hans uttalande antingen icke behöfver eller ock intet gagn kan ha af emhälligheten hos, om det ock vore, tiotusen personer som ej veta hvad de yttra sig om? För öfrigt, hur hög tanke Lunds Veckoblad än må hafva om professor Möller. torde det ej vara förmätet, om vi beträffande hans auktoritet hemställa följande betraktelser till lugnt öfvervägande, derest ett sådant är möjligt för dem, hvilkas talan föres af Lunds Veckoblad. L. Veckoblad påminner om astronomie professorn A. Möllers anseende i den lärda verlden. Det är ej först i dag eller genom det lilla veckobladet detta anseende, hvilket glädjer oss liksom allt som bereder ära åt det svenska namnet, trängt fram till vår kunskap; vi ega derom en vida mera omedelbar och dessa hättra vida mar tillförlit