, Xen, nemligen den af de akademiska statudterna uttryckligen föreskrifna grunden för akademiska lärareembetens tillsättning. Statuternas 3 66 säger, att vid förslag Itill akademiska lärareembeten må ej an dra grunder afses, än graden af Ådaga lagd vetenskaplig skicklighet hos de sö: kande; utan så är att skickligheten hos ,Itvenne eller flere sökande pröfvas lika, då Jock tjensteålder i öfvervägande tagas må. TMen just detta tydliga stadgande förklarar lnigL. Veckoblad vilja lemna ur sigte, för att från andra synpunkter påvisa utnämningens orättvisa. Metoden är beqväm, men lider af den bristen att vara litet tokig. Hvad L. Veckoblad åberopar om den på Tförsta förslagsrummet uppfördes förtjenster I— att ban i 12 är förestätt professur, att han tjenstgjort såsom censor m. m. — har Inemligen, mot statuternas tydliga bestämmelse, intet med saken att göra. Eger man, vid bedömande af en befordräns rättvisa, att lemna ur sigte den af lagen otvetydigt angifna och vid utnämningen följda befordringsgrunden, för att med åberopande af andra skäl, som icke äro nägra befordringsgrtänder, fördöma utnämningen, och Thar man dervid så fritt spelrum, att till och med sentimentala betraktelser öfver ) vanskligheten af menskliga sträfvanden och förhöppvingar få gälla såsom bevis, då veta vi verkligen ej, hvilken utnämning ej Iskulle kunnä förklaras för orättvis, så länge en menniska finnes, som gått miste om en eftersträfvad befattning och sett en förhoppning svikas, Anni ött missförstånd, som vi-redan tillförene påpekat, går ånyo igen i Veckobladet, nömligen en tyskan om lagligheten af ären dets formella beliandling. Donna tYekän framträder fortfarande endast såsom en insinia tion, men ännu ha vi ej hugnats med den minsta antydan om, hvari olagligheten skulle bestå. Det är bekant, att alla d6 myndigheter, som enligt statiitefna bäftfa att hand lägga akademiska befordringsmål, fått på föreskrifyvet sätt utföra sitt åliggande och uttala sin mening, Derutöfver har K. M:t funnit nödigt att Inhemta ytterligare upplysningar från En kopimissioH äf gäkkunnigå. År det detta, som anses öiagligt, så anhålla vi om benägen underrättelse, hvilket lagbud härigenom blifvit öfverträdt. K. M:t har icke, säsom man påstått, gjort en lag in casw elurii detta i fråga om en eko Homisk lag, såsom universitetsstatuleria, är K. M:ts obestridliga rätt: hvarje gång då K. M:t, inom gränserna för sin konstitutionell? rätt, meddelar en dispens, ett undantag .rån gällande föreskrifter, stiftar han lag fn Casä, och sådänt inträffar allä dägar. Men i detta fall har så ej skett, K. M:t har ej rubbat ett grasd af de akademiska statuterna, ej medgifvit något som helst undantag från deras föreskrifter, hvilkas tilllämptiing Haft sin gilla gåtg från början till slut. Ått K. M:t dessutom fivnit sig behöfva råd och upplysningar från andra håll, är och förblir K. M:ts oomtvisteligt lagliga ensak. Att säga, att kommissionens ledamöter, hvilka handlat i följd at offent ligt uppdrag, stå utom frågans lagliga bedömande, är en meningslös fras. Sedan detta uppdrag gifvits dem, är deras ätgörande jemnt upp lika lagligt, som Lunds akademiska konsistorii på grund af K.M:ts statuter hafda befattning med frågan. Lunds Veckoblad vill i den skedda utnämningen se nära nog en förnedring för hrr professorer i Lund, åtminstone en tillrättavisning och ett tvifvel om deras kompetens såsom vetenskaplige domare. Hvilken olycklig benägenhet att taga sak på bak! De akademiska statuterna ha ålagt i fråga varande aktade Herrar ett omöjligt uppdrag, ålagt teologen, juristen, historikern, filosofen o. s. v. att, ehuru fullkomligt okunnig i matematik, yttra sig om de till en matematisk professur sökandes kompetens och relativa skicklighet. Denna fö reskrift är oförnuftig och, det medgitva vil. bör kännas så förödmjukande, att det väll: må förvåna, att man ej länge sedan prote-l sterat nog kraftigt mot denna fars, för attl få den afskaffad. Men omöjligen kan detl: ligga någon förnedring i att icke lyckas il ett omöjligt värf, som man ej frivilligt åta : git sig. Omöjligen kan det ligga någon l: Å tillrättavisning deruti, att regeringen icke följer de icke kompetente rådgifvarnes förslag. Att äter utnämvingen röjer tvifvel om desses kompetens, är mycket förl: litet sagdt: icte blott tvifvel, utan visshet! har ju funnits långt för detta, den axioma li tiska vissheten nemligen, att den, som ejli förstår matematik, ej heller kan bedöma l: matematiska afhandlingar och föreläsningar. s Men den oförmågan är alls ingenting attl: skämmas för, om ocksä, som sagdt är, denll embetspligten måste kännas tung, att i frågor, som röra vetenskapens, universitetets (q och enskildes väl, afgifva yttranden och förslag om sådant, som man icke förstår. En chikaw, såsom Lunds Veckoblad pjollrar, har utnämningen icke tillfogat nägon menniska. Om den verkligen fattas så af en eller flere bland medlsmmarne af det akademiska konsistoriet, så mäste detta bero på ett ofantligt missförstånd och på rentaf löjliga ofelbarhetsanspråk. Vi vilja emel lertid förmoda, att de fleste mycket väl vetat och insett, att de i denna sak dömt som den blinde om färgerna, och att de inom sig beklagat denna lagliga nödvändighet, samt att de känna en viss lättnad vid den tanken, att följderna af en oförståndig lag: bestämmelse, som gör dem till domare i det, de ej förstå, nu blifvit efter all sannolikhet afvärjda. De som fatta saken på detta, det enda rimliga sättet, kunna visst ej känna sig chikanerade. Enligt hvad vi förnummit, lära förslag till ändringar i stadgandena för akademiska befordringar vara ä bane. Vi vilja hoppas, att hvad ryktet förmäler om dessa förslags syfte ej måtte bekräfta sig: man skulle genom dem blott vinna en skenreform, som ej i minsta mån kunde afbjelpa den oefterrättlighet, hvaröfver sä länge klagats. FASER ANN — 2 mh Fi et då oh ot O I MN JK At mc Dt fig fn JR BR KR AR RA KR NR Det politiska intresset i Frankrike koncentrerar sig i närvarande ögonblick kring de möten, som blifvit hållna af de olika partierna under loppet af förra veckan och de resultat, till hvilka man kommit på desamma Da viostivarta hland dessa mätan LR ss Ö