Aftonbladet – 24 oktober 1873, sida 2

Och der såg ni? inföll Cosmo allt mera intreszserad, 2En hel hop narrar, sade Jacob, och små barn på alla gator som pladdrade franska lika fermt som någon professor och detta var det underligaste af allt hvad jag hörde och såg. Men en dag gick ett fint fruntimmer mig förbi; jag såg inte först hennes ansigte, men jag såg barnet som hon ledde vid handen och tänkte för mig sjelf att jag kunde inte misstaga mig på den foten, hvars steg Jjödo mot marken som små silfverklockor. Jag gick en omväg och kom så midt för henne, men om det var hon eller en annvan, det kan jag inte säga. Jag stod rakt framför henne på gatan och hon kastade en blick på mig, då hon gick förbi, liksom hade jag varit henne alldeles främmande !t I den puckelryggige filosofens röst låg ett uttryck af outsäglig, beherrskad bitterhet, då han yttrade dessa ord. Han var för högmodig att erkänna sin förödmjukelse, men äfven för Cosmo blef det tydligt, att högmodet icke blott hade afhållit honom frön att i rätt tid omnämna detta tillfälliga sammanträffande, utan att han äfven nu sökte intala sig sjolf att den otacksamma dam, hvilken ej besvarade hans helsning, omöjligt kunde vara föremälet för hans stumma beundran. Tror ni att det var arftagerskan till Melmar?. frågade Cosmo med spänd uppmärksamhet, ehurez, sanningen att säga, Jacobs känslor i denna stund intresserade honom endast föga, Hade det varit hon, skulle hon väl igenkänt mig, vet jag! svarade Vulkan hättigt och började derefter med fördubblad kraft svänga sin slägga. Jacob var alls icke hä gad att låta öfvertyga sig om att han, 40m