Aftonbladet – 23 oktober 1873, sida 3

RR känslighet egde mycken humor och stod i hög gunst hos den lilla eyklopen, man påstår att ni i vaggan blef bortbytt af trollen, Jacob; att ni skrämde alla på dörren som vägade sig in att se på er och att er egen mor svimmade af förskräckelse då hon första gången fick se er; — är detta sannt? Sannt? — ja, just lika mycket som allt annat, sade Jacob. Har ni bara lust att böra på, så finns ingen gräns för dåraktigt prat. En förnuftig man är ett underverk här i byn; han stär inte att förklara efter naturons vanliga lagar, så förhåller det sig med den saken. Ännu är ni för ung för att väcka deras pratlust, men den dagen skall nog komma — lita på det — då de skola hitta på tokiga historier om ett snille, som ni är, herr Cosmo. Ett snille, Jacob! Jaha; jag känner metallen på klangen, sade Jacob, sLika söker lika, som -hvar tok kan säga er. Ynglingen vände sig bort och utbrast i det allra gladaste skratt, så komisk fann Kan den sotiga filosofens förklaring. Besynnorligt nog blef Jacob icke statt. Han fortfor under tiden helt lugnt med sitt arbete vid det röda eldskenet, utan något tecken till missnöje, Troligtvis kunde han Icke göra sig en föreställning omsatt denna Unga gosse, som han nästan tågit under sin protektion, skulle våga skratta åt hoROM, . Jag kan inte neka till, att jag ur förvånad öfver er äldsta bror, forcfor Jacob. sEn så rask ung herre, som han är, skulle Stigåt fram lik en man och stridit som MelMar. Vet äfven ni, Jaeeb, något rörande Melmar? utbrast Cosmo öfverraskad, (Forts) I