Aftonbladet – 23 oktober 1873, sida 2

STOCKHOLM den 23 Okt. En politisk äfventyrare med svensk hoftitel. I Paris har i dessa dagar utkommit en broschyr med titel: Henri V, Roi de France Par Ohan Demirgian, Ecuyer de S. M. le Roi de Suede et Norvege. Den är utgifven hos Gaume komp., en förlagsfirma för en mängd purt katolska skrifter. Omslaget har den symboliska hvita färgen (hvilket blir mera märkbart och betecknande derigenom att insidan är grön) och är smyckadt med den gamla franska vapenskölden med tre liljor, krönt med konungakrona. Denna skrift, af hvilken ett exemplar kom: mit oss tillhanda, är sä kuriös att vi anse det lämpligt att yttra några ord om den: samma och dess författare. År 1867 hitkom en egyptisk undersåte, som kallade sig Ohan Dimirgian och som sade sig ha i uppdrag att från vicekonungen af Egypten öfverlemna till konung Carl XV en present af nägra fullblodshästar. Han tog sig den friheten att på samma gång för egen del lemna nägra vackra arabiska hästar och andra presenter. Han såg bra ut, och kung Carl, som var något svag för ett fördelaktigt yttre både hos menniskor och hästar, mottog honom så väl och omhuldade honom så mycket, att han fann sig föranlåten att säga: här är mig godt att vara och förklarade, att han gerna skulle vilja stanna här och göra Sverige till sin själs och sitt hjertas fosterland. Då konungen omfattade honom med så mycken gunst och ryktet förmälde, att han vore i besittning af omätliga rikedomar, blef han särdeles väl och nästan med entusiasm omfattad vid hufvet och inom hufvudstadens societet. Konung Carl utnämnde honom till understallmästare och snart derefter till stallmästare och gjorde honom till riddare af både Svärds, Wasaoch S:t Olafsordnarne, hvarjemte hans ställning till konungen snart äfven inbragte honom Dannebrogsordens riddarekors. Dessa dekorationer och ryktet om hans gunstlingsskap hos den svenska kungen aflade snart af sig andra utmärkelser från främmande håll, så att han t. ex. blef Storkors af Spanska Isabella Catholicas orden, Storofficer af Persiska Soloch Lejonorden m. m. För att vara i konungens närhet under somrarne öfvertog han arrendet af krono hemmanet Öfver-Jerfva invid Ulriksdal, och inrättade sig der på det präktigaste. Ryktet visste mycket att förmäla om det lukulliska och sybaritiska lefnadssätt han der förde och om hvarjehanda extravaganser. I någon konflikt med allmänna meningen kom han emellertid först, då han företog sig att vilja öfverflytta extravaganserna från det enskilda till det offentliga lifvet och företog sig att på egen hand och eget ansvar vilja spela ett slags politisk roll, Då år 1869 högtidligheterna med anledning af Suez-kanalens öppnande tillstundade ville han gerna besöka sitt gamla hem: land, och för att kunna der uppträda med något slags glans ceh betydenhet utverkade han att han fick medtaga ett privatbref från konung Carl XV till khediven Ismail Pascha. Dessutom medförde han sjelfva ordensdekorationerna till åtskilliga egyptiska prinsar och ministrar, som förut blifvit nämnda till kommendörer af svenska ordnar. Det vill också synas som skulle han der-; utöfver ha medfört nägra dekorationer, som han skulle kunna utdela åt lämpliga personer, förmodligen efter pr telegraf gjordt förslag och erhållet medgifvande. Som man torde erinra sig, nöjde sig hr! Demirgian icke helt enkelt med att aflemna det ban sålunda medförde, utan han gaf sig I I