Aftonbladet – 22 oktober 1873, sida 3

a ningamål, på hvilkas genomförande man bord tj arbeta. je Allmänt lär man varit ense om, att någo måste göras, samt att alltså nya stater skull n upprättas. För icke länge sedan reglerade af riksdagen ny stat för dess eget verl sr riksbanken, och hafva nu vid lördagssam manträdet vederbörande i hufvudsakligast: delar ansett sig böra följa de grundsatser. Jel afseende ä lönebeloppen m. m. för staten tjenstemän, hvilka af riksdagen i afseende på denna under rikadagen omedelbart stå ende inrättning, såsom nyss nämndåt, blitvi för icke länge sedan gillade och antagne Att härvid tillbörligt afseende nu derjemte måste fästas vid inträffade förändrade för hållanden, genom en ytterligare stegring : prisen på lifsmedel och andra förnödenhets varor, är naturligt. , Under i fråga varande sammanträde skall frågan om löneförbättring för embetsverkens chefer väl hafva varit på tal, men har denna fråga af helt naturliga skäl ansetts icke böra blifva föremål för något uttalande från de närvarande deltagarne i sammanträdet. Hvad vidkommer aflöningen till verkens öfriga embetseller tjenstemän, har man funnit önskvärdt, att en, om icke ny, åtminstone för kollegierna och åtskilliga andra a I verk hittills främmande princip i afseende å 3 beräkningen af löneförmånerna etablerades, Sålunda ansåg man sagda aflöning böra för ; i framtiden utgå dels i fast lön, hvarefter na-turligtvis pensionsbeloppet skulle komma att bestämmas, dels i tjenstgöringspenningar, dels -J ock 8. k. ålderstillägg. s Sksom bekant, äro de nu varande embets,Joch tjenzetemännen inom embetsverken i -I Stockholm i allmänhet indelade i fyra löne. grader, nemligen 4:de graden, hvilka innehafva rådsvärdighet och deras vederlikar, 1 3:dje graden tjenstemän innehafvande assesI sors-, kamrerareoch sekreterarem. fl. beI fattningar, 2:dra gradens tjenstemän, hvilka bestå af notarier, revisorer, kammarförvandIter o. s, v. samt 1:sta gradens tjenstemän, Ikanslister, kammarskrifva:e m. fl. För fjerde gradens tjenstemän har aflöninIgen hivtills i allmänhet utgjort för de äldre 15000 rdr och för de yngre 4500 rår årligen. I Några embetsverks ledamöter, hvilka i allI mänhet icke kommit i åtnjutande af s, k. semester, hafva dock uppburit något högre lönebelopp. Utan afseende härpå skall lördagssammanträdet hafva uttalat sig för, att samtliga embetsmän, hvilka innehafva 8. k. rädsvärdighet, skulle i ett för allt erhålla en afiöning af högst 7000 rdr. Naturligtvis skulle icke alla komma i åtnjutande af detta belopp till fullo, förrän de uppnått den ålder inom sin grad, att de vore berättigade till älderstilläg g. Vidkommande tredje gradens tjenstemän skall man hafva ansett dessas löneförmåner i lön, tjenstgöringspenningar och ålderstilllägg böra bestämmas till högst 5000 rår. De hafva, med nägra undantag. hittills i allmänhet uppburit 3500 rår. Huru proportionen mellan nu i fråga varande tjenste mäns blifvande löner i afseende å deras fasta lön, tjenstgöringspenniogar och ålderstillägg skulle föreslås, derom hafva vi icke erhållit något bestämdt meddelande; men då vederbörande inkomma till K. M:t med förslag till nya stater, hvilket skall ega rum före utgången af instundande November mänad, skall naturligtvis jomväl denna fråga vara behandlad. Frågan om aflöningsförmånerna till andra gradens tjenstemän, hvilka hittills i allmänhet ätnjutit omkring 2000 rdr, stundom något mera, lär hafva föranledt ätskilliga meningsskiljaktigheter. Pluraliteten af de närvarande skola hafva uttalat den åsigt, att dessa tjenstemäns aflöningsförmåner borde föresläs till 4000 rår årligen med iakttagande af enahanda indelning i lön, tjenstgöringspenningar och ölderstillägg, hvarom vi förut nämt. Deras vederlikar i riksbanken skola för närvarande vara i åtnjutande af 3800 rdr. Allmänt skall man hafva blifvit ense om, att ingen af embetseller tjenstemännen, hörande till någondera af nu nämnda trel kategorier, borde tillåtas att, sedan de kom mit i ätnjutande af nu i fråga varande lönebelopp, fä tillika innehafva någon annan l. allmän tjenst med lön på stat. Beträffande tjenstemämnen inom första lönegraden, så lära deltagarne i lördags sammanträdet icke hafva kommit till full likstämmighet om, huru mad dessa borde förfaras såväl i afseende å lönebelopp som beträffande den nu medgifna tillätelsen att med sådan tjenst kunna, dö tjenstgöringen sådant medgifver, förena annan allmän befattning med lön på rikets stat. Åtskilliga af de närvarande skola hafva förfäktat den åsigt, att ett sådant förenande af tjehster i denna lönegrad vore både nyttigt och nöd: vändigt. Af denna skiljaktighet i monin: garna följer naturligtvis, att någon gemensam åsigt om storleken af dessas blifvande löner icke heller kunnat blifva godkänd, Allt efter som man ansett ett slikt förepande at tjenster böra tillstädjas eller icke, hafva olika meningar uttalats rörande beloppet af den lön, som för tjenstemännen 1 denna lönegrad borde föreslås. Den högsta aflöning, som anskgs böra dessa tjenstemän bestås, var 2500 rdr. Yrkanden om mindre belopp läto, såsom antydt blifvit, jomväl höra sig. I sammanhang med frågan om förbättrad aflöning till embetsoch tjenstemännen i de centrala embetsverken står jemväl den om förändring i organisationen af embetsverken. Denna senare fråga var äfven på tal, och skall man hafva för afsigt att förelå de indragningar och förändringar, hvilka eg rs AA MA — oc oo TT ornnns a AN ud Rp PTA TA bikt Å ee OO NM ÅL må Mt om om bre fn DA oe Ber