Aftonbladet – 22 oktober 1873, sida 2

kastas från revolution till revolution ända. till dess en afgrund öppnar sig för detsamma. Han erinrar om de monarkiska partiernas vanmakt och de rättmätiga anspråk på landets förtroende det republikanska styrelseaättet förvärfvat. Han talar vidare om de fruktansvärda tilldragelser till hvilka dess omstörtande skulle gifva signalen. Han yttrar slutligen, att hvarje monarkisk restanration endast skulle blifva en hvilopunkt mellan tvenne stormar. TI republiken allena kan man finna en säker hamn. I Tyskland betraktas grefvens af Chambord tillämnade tronbestigning med oblida ögon. Den tyska pressen döljer icke, att den anser konungadömet i Frankrike såsom likbetydande med ett nära förestående hämd1 krig och man uppehåller sig med förkärlek vid den verksamhet, som råder i statensl såväl som i enskilda vapenfabriker. I Schlesische Presse skrifver en militärkorrespondent sålunda: Man trodde hittills, att det skulle dröja fyra till fem är, innan vi fingo krig, och man hade inrättat sig i enlighet dermed, men nu vidtagas förberedelser med en sådan snabbhet, att vi redan nästa vår kunna vara rustade för alla eventnaliteter. Bland annat skall det nya infanterigeväret,l modellen n:r 71, i allmänhet kalladt Mausergeväret, utdelas till hela rekrytkontingenten för 1873, hvilket blifvit möjliggjordt) derigenom, att härvarande symaskinsfabrikanter öfvertagit tillverkningen af enskildal delar, såsom sigten, skrufvar, lås m. m. Hela det lätta kavalleriet samt kyrassier och ublansqvadroner få chassepotkarbiner och artillerikommissionen har af krigsministeriet erhållit befallning att påskynda sina arbeten, så att den kan bestämma den framtida kanonmodellen. I flottan råder enligt den officiösa tidningen Deutsche Nachrichten en liknande verksamhet, som i synnerhet gär ut på att under marinministerns egen ledning förenkla administrationen, organisera torpedokårer, företaga större taktiska manövrer och slutligen förse flottan med den bästa artilleristiska beväpning. Regeringen i Sachsen Coburg Gotha ämnar i år kterupptaga frågan om en ad ministrativ sammansmältning af de båda hertigdömena (Sachsen-Coburg och SachsenGotha) hvilka sedan år 1844, då efter den siste hertigens af Gotha död successionen i detta hertigdöme öfvergick till huset Coburg, varit förenade genom ett slags personalunion, men hvardera hafva sin särskilda administration och sina särskilda landtdagar, Denna reform, så mycket mera påkal. lad, som båda staterna tillsammans blott ha en befolkningaf 175,000 invånare, har hittills strandat på svårigheten att på ett för båda tillfredsställande sätt lösa frågan om regeringens, representationens och domstolarnes säte. Den senaste gemensamma landt dagen utnämnde en komit6, som hade till uppgift icke mera att föreslå en fusion af hertigdömena, men att utarbeta ett förslag som gjorde en förenkling af administrationen möjlig. De tyskes.k. katedersocialister nes kongress höll sina sammanträden i Eisenach från den 11 till d. 14i denna månad. Ordförande var professor Gneist. Omkring 80 deltagare hade infunnit sig. Denna gång var det icke endast vetenskapsmän, som besökte kongressen, utan äfven ministrar deltogo i densamma, ja till och med en regerande furste, storhertigen af Sachsen-Weimar, var närvarande under en del af förhandlingarna. Den första sak af djupgående intresse som diskuterades var frågan om fabrikslagstiftningen, i synnerhet angående barns och qvinnors arbete. Professor Neumann frän Freiburg betonade i synnerhet att mnoggrannt bestämda gränser borde uppdragas för barns arbete; man borde likasom i ätskilliga schweiziska kantoner bestämma fylda tretton eller fjorton är såsom lägsta åldersgränsen för arbete i fabrikerna. Barnaföderskor borde först efter sex veckor få äter börja sitt arbete. Man borde icke öf verlemna sådana förhållanden åt arbetarnes eller arbetsgifvarnes afgörande, utan staten var både berättigad och förpligtad att här ingripa ordnande. Diskussionen slutade med antagandet af en mängd resolutioner, hvilka gingo ut på att ingå till tyska riksdågen med en hemställan om tillsättandet af en officiel kommission för undersökande af arbetarnes ställning i fabrikerna. Vid ett följande sammanträde höll professor Wag ner från Berlin ett intressant föredrag om aktieväsendet och lagstiftningen för detsamma i Tyskland. Talaren uttalade sig starkt mot det sätt, hvarpå de privata aktiebolagen gropo omkring sig på alla områden, och ansåg, att man borde underkasta dem en sträng kontroll, hvaremot en mängd allmännyttiga företag helst borde läggas i statens eller kommunernas händer, hvilket i synnerhet borde gälla allt, som rör kommu: nikationsväsendet, såsom jernvägar, spårvägar m. m. Rättigheten att bilda privata aktiebolag borde skarpt begränsas, och sjelfva bolagen borde ställas under sträng kontroll för att, så vidt möjligt, betrygga allmänheten mot vinglerier och bedrägerier. Äfven rörande denna sak antogos en mängd resolutioner, hvilka i synnerhet gingo ut på att kontrollera grandläggarne af sådana bolag och taga vara på de smärre aktieegarnes rättigheter. Den sista hufvudfrågan, som behandlades, var frågan om upprättandet af förlikningskommissioner för biläggandet af tvister mellan arbetsgifvare och arbetare. Sådana kommissioner förordades mycket, och man föreslog att deras utslag skulle vara bindande, så snart båda parterna gått in på att hänskjuta sin sak till dem. Kongressen slutade sina förhandlingar den 14, sedan en förening för sBocialpolitik konstituerat sig. Till president för denna förening valdes professor Gneist. a. nå fr ER ER 2 kr RV Jr för JR KR KR rs Ör ken me TA DR R Den 13 d:s egde åter en sammandrabbning mellan spanska regeringseskadern och insurgenternes eskader rum på Cartagenas redd, om hvilken Times korrespondent skrifver: Insurgenteskadern lopp ut tidigt på morgonen. Numancia stack ut i sjön och afsköt en salva såsom signal till börjandet af striden. Omkring en timme senare såglo man regeringsflottan styra kurs mot Car. lg