Aftonbladet – 21 oktober 1873, sida 3

hvilken enligt gäldenärens uppgift vid förra rättegångstillfället fört hans böcker. Svaranden ville jäfva denne på den grund. att han varit i hans tjenst, men domstolen ogillade så väl denna jäfsammärkning som en annan, af vitnet sjelft framstäld, eller att han vore fordringsegare i konkursen, sedan upplyst blifvit, att hans fordran, såsom bevakad med förmånsrätt. blifvit af gode männen gulden, Sedan hr Söderberg sålees fått aflägga vitneseden, visade honom rättens ordförande trenne -handelsböcker, memorial-, kassaoch hufvudbok, och frågade, om han fört dessa. Härpå svarade vitnet, som varit anstäldt i Josephssons tjenst från OR 1872 till sistlidne Augusti månad, ja och tillade på framstäld fråga, att han under det första året af sin tjenstetid haft till uppdrag endast försäljning af varor och först under innevarande år tagit någon befattning med bokföringen. Böckerna hade icke blifvit förda dag från dag, utan på en gång, så att 1871 års bok hade varit färdig i slutet af April, 1872 års i början af Juli och 1873 års i slutet af sist nämnda månad, allt innevarande år. Till grund för böckerna låge af gäldenären förda anteckningar eller kladdar, efter hvilka han infört de olika posterna i de nya böckerna dels sålunda, att han sjelf haft kladdarna framför sig, dels ock på det sätt, att Josephsson dikterat för honom ur nämnda anteckningar. Om denne haft några andra anteckningar eller böcker att tillgå än dem, som blifvit lemnade till gode männen, visste vitnet icke med säkerhet, men hade ingen anledning att tro motsatsen. Vid de till grund för boksluten liggande inventeringarna hade han icke varit närvarande, utan dervid endast haft att tillgå af sin husbonde skrifna förteckningar. Inventariiboken hade han fört samtidigt med de öfriga böckerna och under loppet af April—Juli månader innevarande år uppgjort de deri befintliga öfversigterna af sin husbondes affärsställning vid 1871 och 1872 årens slut. Svaranden, tillfrågad om Söderbergs berättelse vore med sanna förhållandet öfverensstämmande, medgaf efter en stunds tvekan, att hela bokföringen blifvit verkstäld i år, samt inlemnade ett skriftligt anförande, dernti han bestred de mot honom gjorda påståendena och yrkade att komma på fri fot. Vice häradshöfdingen O. A. Beckman yrkade ansvar å svaranden för hans brottsliga förfarande och åberopade dels hvad han vid förra rättegångstillfället anfört, dels ock den af gode männen afgifna berättelse öfver boets tillstånd och anledningarna till gäldenärens obestånd. I denna berättelse erinras om, att gäldenären uraktlåtit att i sin dagbok dag efter dag införa de kontanta penningar, som för dagen ingått, och i stället, såsom förut blifvit omnämndt, vid hvarje månads slut upptagit en summa såsom under må nadens lopp utgifven till hnshållet, och sammanställas slutligen följande omständigheter, nemligen att gäldenären icke sjelf bekostat hyra för sin bostad, och icke, så vidt kändt är, fört ett särdeles kostsamt lefnadssätt; att han icke på antagligt sätt kunnat redogöra för den anmärkning. som blifvit framstäld dervid. att oaktadt fel i både kassans debetoch kreditposter förekommit, han upptagit ett saldo till nästföljande månad till bestämdt. belopp, men hvilket belopp måste hafva varit oriktigt, så framt gäldenären till deras verkliga belopp utfört hushållsutgifterna för hvarje månad; att han icke kunnat förmås afgifva någon annan förklaring öfver i detta hänseende gjord. anmärkning, än att han vid hvarje månads slut såsom hnshållsutgifter upptagit hvad som då felats i kassan; samt att han icke heller kunnat på ringaste sätt redogöra för någon anledning till de oerhörda hushållsutgifter. som han -påstått sig hafva bestridt. — På grund häraf anse gode männen det vara alldeles påtagligt, att gäldenären undanhållit borgenärerna medel, samt för att dölja sådant begagnat sättet att vid hvarje månads slut upptaga ett större belopp till hushållsomköstnader, än som i sjelfva verket åtgått. Men äfven om han icke andandolt något, så måste det vara säkert, att ban fört oriktig bok och till sitt underhåll användt oskäliga belopp. som ej varit i öfverensstämmelse med hans ställning i samhället. äfvensom att han ådagalagt en hög grad af oredlighet mot borgenärerna. Allmänna åklagarens ansvarsyrkanden öfverensstämde i det närmaste med gode-männens. Han a nemligen ansvar efter de strängaste straffbestämmelser å gäldenären för bedrägeri mot sina borgenärer, emedan kan undansnillat större delen af det belopp. som påförts hushållet (100 rdr i månaden för hvarje persons nnderhåll ansåg åklagaren eget) och emedan ban i sina böcker upptagit utgifter till hushåljet. hvilka icke blifvit dertill använda, och som gäldenären Slutligen med ed fäst riktigheten af dessa utgifter, ansåg åklagaren äfven att han borde dömas skyldig till ansvar för mened. Svaranden bestred dessa yrkanden och uppgaf pland annat, att hans hushåll bestått af 11 personer. Målet uppsköts. (D. B.)