Aftonbladet – 21 oktober 1873, sida 3

inte glömma din pligt, Huntley, tillade hon brådskande; kom ihäg hvad kyrkoherden sade: om ingen kyrka finns, hvilket kan vara möjligt nog, då det är ett vildt land. så lät ändö aldrig sabbatsdagen gå dig förbi. liksom det ingen skilnad vore. Kyrkor och prester äro en tröst att halva, men Huntley. minns att Gud är alläd nära. Jag ber eder båda minnas det — jag är inte hvad jag bords vara — jag kan inte uttala allt hvad jag bar på bjertat, amen, kära söner, tänk om ni aldrig Mera skulle höra ett ord från mina iippar! Man talar om åkepp och om bref, att de förmå föra fjertan skilda vänner tillsammans, men, miha barn, Herren sjel! är den närmaste länken mellan eder och mig — likasom Han är den, enda länken mellan 038 och konom som är ghagen ifrön oss. En lång tystnad uppstod efter uttalande i ord af den smärta, som Norlaws enka och Huntleys mor i denna stund kände — en tystnad den ingen hade ett ord att afbryta och hvarunder de båda faderlösa sönerna och modren, som var enka, vände bort sina ansigten från hvatandra och gjöto några hastiga, brännande tårar, dem de åter skyndade sig att borttorka. Det var fru Martha som först återvann fattningen, men hon för. längde icke rörelsen hos dem alla genom, att fortfara i samma ton, Alltid sig lik, hade hon icke förr ätervunnit förmåga att yttra sig, än bon, liksom rädd för ått blotta sitt hjertas innersta känslor, till och med för sina barn, anslog en helt annan sträng. Om du färdas inåt landet, Huntley, så stanna inte för länge bland boskapsbjördarne i vildmarken, sade hon tvert. Fastänjag inte sätter så stor, lit till den der unge Cassilig, så säger jag ändå: hvad som möjligt är, bör du ha i ditt minne, Du kan. vara Melmar och egare till ett stort gods förp än