Aftonbladet – 21 oktober 1873, sida 3

tal till sina söner och de moderliga förmaningarna andades mäbända litet af den ottlighet och lakonism som läg i hennes kärakter. Atskedets smärta mäktade ej förändra hepres natur, om den äfven genom borrade hennes hjerta. Sök att skaffa dig bostad ievwb ärligt hem och inte på värdshus eller dylika platser, förmenade fru Martha. Jag känner af min egen erfarenhet, bara under den tid vi ha varit här, Huntley, att det har med sig oordning — och då det kan vara så för mig, huru skall det icke verka på en yngling? Men blif inte öfver sig törtrolig med dem, hos hvilka du bor — jag är inte för, att man ingår vänskapsband med personer under det stånd man sjel! tillhör, ehuru jag känner att ingen somvisar mitt barn välvilja skall finna mig vara otacksam, Men kom ibäg hvem du är och hvad du är; minns hvud som i framtiden kan vara dig beskärdt. En fattig emigrant, min mor, inföll Huntley med ett osäkert leende. Prata inga dårskaper, gosse! Var ej otacksam, sade fru Martha. En ung man med egen gård och härd hemma och med hundra pund på fickav, att inte tala om alla goda och nyttiga saker i packlårarna, han är inte fattig. Försynda dig inte med otidigt knot min son, Det skulle föga anstå mig, sade Huntley, att inför er föra sådant tal; jag skulle ha föga med mig på resan, som kunde vara mig till hugnad och pytta, om inte ni. min tor hade tänkt på allt. Jag behöfver knappt tillägga att allt hvad jag har, skall komma mig att tänka på hemmet och på er. Tack, min son! sade fru Martha med osäker röst och borttorkande hastigt med darrande hand två stora tårar som rullade nod för bennes kinder, Och du skall ju