Aftonbladet – 21 oktober 1873, sida 2

igenom med dubbel tyngd, och ansvaret blef orobbligt lagdt på det ställe, dit det hör för nutid och efterverld. Att man lät partiet gå till det yttersta, visade sig äfven ha den fördelen, att debatten under de fer dagarnes förhandlingar i tinget på det mest slående sätt ådagalade, att om det finns andlig duglighet i Danmark att bära en parlamentarisk styrelseform, så finns den nästan uteslutande på deras sida, som värja sig för den. Under det att debatten på denna sida fördes på ett sätt, som i sanning vitnade till ära för värt offentliga lif, framkommo på parlamentaristernas sida blott etti par yttranden, som ega någon vigt, de ök riga voro så innehållslösa upprepningar, att de verkligen ställde partiets fältrop i iro nisk belysning. Hvad det nu, sedan sessionen sålunda är slutad, framför allt gäller, är att samla sig till enig strid mot den förenade venstern vid de redan i midten a! nästa mbnad förestående valen. En början har blifvit gjord härtill, hvilken en hvar mästs helsa med uppriktig erkänsla. Vi åsyfta naturligtvis de trettiolems gemensamma förklaring. Mån, som eljest stå aflägse frön hvarandra, ha här förenat sig om en förklaring, som i klara drag på ett lyckadt sätt botecknar stridens föremål och terräng. Det förijenar i hög grad erkännande, att mäa af venstera ha slutit sig till undertecknarne och icke fruktat att sätta sina namn vid sidan af högermännens. Ty så stor är ju den politiska förföljelselustan och intoleransen bland vår demokrati, och så förtalande ha dess organer skildrat alla klasser, som icke höra till allmogen, att det är en verkligt modig handling af ven: stormän, hvilka kommit in sisom representanter för landtbefolkningen, att de ställa sig sida vid sida med de mest förtalade männen. Vi hoppas, att de trettiofems gemensamma I förklaring, omkring hvilken man har kunnat samla sig i en rad, som sträcker sig från Scavenius på högra sidan till Lara Dinesen och Larsen på den venstra, också Iskall bli en grundval, hvarpå man öfver allt i landet skall kunna samla sig till striden mot den förenade venstern. Det är godt att ha en sådan gemsnsam fana, men I vi framhålia redan nu, att det under denna stora vaistrid gäller politisk decentralisa tion. Striden måsta, för att rätt vara verk: sam, föras öfverallt i de särskilda kret sarue, mäste ha en lokal karakter på hvarje särskildt ställe, Enligt hvad som redan är I bekant, är det tydligt, att det öfverallt i jlandet är en sö stark rörelse mot den förlenade vensterm, att den fögnesamt mäste ölverraska många; vi hoppas, att den dagligen mörte växa i imponerande kraft. En Itid kommer nu, då ingen får hålla sig tillbaka; hvarje man, som är i stånd att uträtta något till den goda sakens hofrämjande, har den oafvioliga pligten mot fäderneslandet att nu göra det. Fedrelandet k sin sida finner stridsfrågan egentligen vara denna: republik eller konunga döme. Visserligen hafva de fleste, som bidragit till majoritetens beslut, helt säkert derom icka haft någon förestälining, kanske icke ens ledarna sjelfve, men icke desto min dro anser Fedrelandet det vara fullkomligt riktigt att sålunda formulera frå gan. Anspråket är jn detta: att folktin gets majoritet, till och med om den räknar biott 1 eller 2 röster mer än minoriteten. skall icke blott bestämma folktingets beslut i lagstiftningsoch beskattningsfrågor, hvilket är dess a! ingen bestridda lagliga rätt, utan äfven regeringens sammansättning och politik, Det är alltså folktingers majoritet som skall regera. Men denna majoritet kan icke alltid antagas bestå af idel sjelfständige män med verklig insigt i statens ange lägenheter, utan, såsom nu, af ett mycket blandadt sällskap, hvilket hålles tillsammans endast af enskilde ledares äregiriga sträfvanden och verkliga eller iobiliade duglig het, Hura mån skall bära sig åt med lands tinget, derom hår hr J.; A. Hansen upplyst Man skail nemligen jaga ut de af konungen på lifstid tillsatte medlemmarae genom en upplösniag och sätta sina anhängare i stäl let, och vidare skall man hota de embetz män, som äro medlemmar af tinget, dermed att man skall fråntaga dem deras ombeten om de icke vilja rösta så som folktingets majoritet och dess regering önskar, Om det. — säger Fedrelandet — lyckas den förenade vensterp att genom oupplysta och vilseledde valmäns tillhjelp våldföra grundlagen och friheten, så skulle detta exempel uppmuntra dem, som rufva på planer att om atörta och upplösa hela samhället, till liknande försök, hvarför vi ju äfven se, att socialisterna glädja sig öfver den förenade ven sterns väntade seger, i det de erkänna, att dess beteende banar väg för dem. Slutligen frögar Fedrelandet: hvad skola Daamarks valmän säga härom? Skola de understödja det nu gjorda dumdristiga försöket genom att välja om de män, som beslutit väga det och som icke uppfyllt sin pligt som folk tipgsmän? Om de återvälja dem, hvilkas hbandlingssätt är förkastligt, så skola de förlänga striden, och detta skall ingalunda lända fosterlandet till bätnad, utan till dess stora ekada. Vi redogjorde i vårt xärdagsblad för ett