Aftonbladet – 21 oktober 1873, sida 2

STOCKHOLM den 21 Okt. Danska regeringen har vidtagit den enda åtgärd, som under sakernas närvarande ställning var möjlig, nemligen att upplösa folktinget och utskrifva nya val. En utväg för ögonblicket hade visserligen varit att konungen kallat till sig nägra af den förenade vensterna ledare och låtit dem göra ett försök att bilda en ministår, ett försök som naturligtvis skulle ha strandat på omöjlighetex för denna besynnerliga koalition att kunna prestera en ministerlista, Bom icke hewfallit under ätlöjet och som man för allvar skulle kunnat tävka på att göra gällande emot landstinget, den starka minoriteten i folktinget samt hela den upplysta opinioner i landet. Man har förmodligen ansett den tidsspillan, som härigenom skulle förorsakas, medföra alltför stora olägenheter, i synnerhet med afseende på finansfrågan och derföre fonnit det lämpligast att genast vädja till folket medelst nya val, Förbehållande os8 att en annan dag något närmare undersöka halten af de anspråk som uppställas och dena taktik, som begagnas af de parti gängare, hvilka för sina syften föra i ledband den fraktion inom folktinget. som ot svarar landtmannapartict inom vår Andra kammare, meddela vi bär några uttalanden med afseende på den ögonblickliga ställningen af den politiskt liberala folkmeningens båda förnämsta organer, Å annat ställe i bladet meddela vi det cirkulär till valmän nen, som blifvit utfärdadt af foölktingsminoriteten. Dagbladet i Kjöbsnhavn innehåller rörande detta ämne en längre artikel, ur hvilken vi i utdrag meddela följande: .Folktinget har slledes blifvit upplöst. Det är väl sällan ex utomordentlig regeringsåtgärd af dennua ars: möter ett så odeladt bifall och väcker en så allmän tillfredsställelse som det kongl. öppna brefvet af den 18 Oktober. Oppositionen. fikade derefter med sådan längtan, att hon blott beklagade, att det icke kom på veckans första dag i stället för på dess sista. Regeringen på sin sida var så benägen att tillgripa denna åtgärd, att det säkerligen har kostat henne någon sjel!beherrakning att uppskjuta den och icke uppfylla oppositionens önskningar. Och slatligen kunna de neutrale åskådarne, hvilkas uppgift under en sådan strid endast brukar vara den att upptäcka missgrepp och utpeka felsteg, vara i den lyckliga belägenheten att kunna sluta sig både tillrege ringen och oppositionen och vara öfverens med bida deri, att upplösningen var en ovilkorlig nödvändighet. Det faller ju också i sjelfva verkeiaf sig sjelf, att i det ögonblick, då en del af rTepresentationen företager en handling, hvarigenom den sönderbryter vilkoren för den ordnade statsstyrelsens foftsatta gårg, i det ögonblick en särskild länk i statgorganismen revolterar mot de andra statomakterna, måste samarbetet upphöra, afstanna i samma nu, som ett sådant förfarande har blifvit en verklighet. Men härtill kommer, att den förenade vensterns hela betesnde, dess, för att begagna ett mildt uttryck, ohöfliga hänvisning till misstroendeadressen med full komligt ignorerande af korungens svar var ett sådant åsidosättande af det uadseende, man är skyldig statens öfverhbufvud och hans ansvariga regering, att en upplösving erfordrades endast för kronans äras och regeringens värdighets skull, Vi ha redan förut framhållit önskvärdheten af, att man läte upplösningen komma, först sedan partiet verkligen hade gjort allvar af sitt öfvermodiga hot, Den kom der