Aftonbladet – 20 oktober 1873, sida 2

tagna. Idervug ae Droglle, INrTIKesministeri Bonl, presidenten Berthelin, den engelske. militärattachen samt flere medlemmar af den ryska ambassaden sägos bland de många framstående personer, som infunnit sig för att öfvervara förhöret. Ett särskildt bord var framsatt för marskalken närmare domaren än det, hvarvid han förut sutit vid sidan af sin advokat. Då man underrättade honom om, att förhöret nu skulle börja, steg han upp. Hertigen af Aumale bad honom emellertid sätta sig och meddelade derefter, att han hade indelat förhöret i nio afdelningar, hvarvid han dock förbeböll sig rät: tighet att när som helst företaga sådana ändringar, som han ausig nödvändiga till san ningens upptäckadde. Dessa afdelningar äro följande: Första afdelningen börjar från det ögonblick, marskalken öfvertog befälet; anåra afdelningen skall cmfatta de militäriska operationerna från, den 13 till den 18 Augusti; den tredje skall beröra hans förhållande till kejsaren och de andra generalerna; den fjerde skall omfatta operationerna från den 19 Augusti till den 1 September; den femte skall handla om försvaret af Metz och fästningens proviantering; den sjette skall behandla tilldragelserua och under: handlingarna i September månad; den sjunde Iskall röra sig omkring förhållandet till natisnalförsvarsregeringen; den åttonde skall bandla om de senaste underhandlingarna och Iden nionde öm sjelfva kapitulationen. Sedan detta program blivit. framstäldt, började sjelfva förhöret, och första frågan rörde den i general Rivieres anklagelseskrift mot honom framstälda beskyllningen angående slaget vid Forbach. Presidenten anmärkte, att marskalkens ansvar helt säkert började först den 12 Angusti; men han gjorde honom dock flere frågor angående den föregåsude perioden, i synnerhet i fråga om den ställning trupperna intagit i slaget vid Forbach, och de order, som utfärdata till generalerne, Bazaino svarade, att han icke kände alla de order, som från krigsqvarteret ut färdades direkt till generalerne, samt tillade, latt det efter det onmtal, han d. 9 Aug. haft med kejsaren i Faiquemont, icke var fråga lom att ntnämna honom till öfverbefälhatvare. Han kallades till lägret, der etvt krigsräd hölls, hvilket helt enkelt beslöt, att armea Iekulle föras tillbaka till Metz, Ötverbelär Ålot erhöll han först den 12 Augusti. MarIskalk Bazaine kastade ansvaret för det förIsenade sitendet af ex bro öfver Moxelle på staben och tillade, att han då icke hade nä gon aning om kejsarens förestående afresa, samt att han endast betraktade sig såsom Idennes underbefälhafvare. På frågan hvar. före han icke upprifvit broarne efter armens löfvergång svarade marskalken att han icke Thade kännedom om alla de depeseher, som lafsändes direkte till generalstaben. samtanförde två depescher, hvilka bevisade, att det lvarit hans afsigt att förekowma den tyska armöns kringghevde rörelse, men att hunal kejsaren blifvit hindrad deruti. I fråga om marschen den 15 Augusti rättfärdigade marskalken sitt handlingssätt dermed, att kej: saren delat bans åsigt om att marschen mot Verdun borde fortsättas. Han medgaf, att striden vid Borny förorsakade ett två tim mars dröjsmäl och tillade, att generalstabsofficerarne vid de olika kårerna misstagit sig om de vägar, som borde följas, ett misstag för hvilket ansvaret drabbade dem, Kejsaren hade vid sin afresa den 16 Aug. icke efterlemnat några speciella order, men yltrade, att om man mötte ett alltför starkt motstånd, skulle Bazaine hålla stånd under Metz murar. I hvilket fallsom helst skul!a armåen icks gå läpgre än till Verdun, och Meuse skulle blifva den nya operationsbasen. Efter striden den 16 blef det omöjligt att avancera. Marskalken förklarade, att mårskalkarne Leboeut och OCanrobert voro af samma åsigt. Den 18 blef han ånyo angripen, och: efter denna drabbning hade han fått order att icke sätta något på spel. Han hade derföre mindre sökt att slå sigigenom än att qvarhålla den fiendtliga armåen. vid Metz. Härmed slutade möfet. Marskalken tycktes i början at förhöret vara mycket upprörd och gaf temligen hastiga och otydliga svar, men han återvann snart sin vanliga lugna hållning. H Vid krigerättons session den 15 fråm stälde hertigen af Aumale en fråga till marskalken angående de örder att framrycka, som gäfvos den 26 Augusti. Bazainesvarade, att hah vid denna tidpunkt endast hade 80 å 90.000 man, som voro redo att rycka i fält. Till svar på en annan fråga angående den plan han ämnat följa, förklarade marskalken, att hans afsigt varit att rycka fram i riktningen af Thionville. Här anmärktg ordföranden, att marskalken icke gifvit några order för att få pontontrainen färdig, i anledning hvaraf den anklagade förklarade, att han derefter icke ansåg önskvärdt att företaga i fråga varande rörelse; emedan han väntade ett anfall från fienden och icke ansåg Thionville i stånd att göra motstånd. Vid en annan punkt af undersökningen anmärkte hertigen af Aumale, att det sakförhållandet att ett krigsråd varit församladt den 25 Augusti på intet sätt minskade öfverbefälhafvarens ansvarighet, och han frågade deseutom marskalken, hvarför han icke underrättade detta krigsråd om armöns marsch under maskalk Mac Mahon, Marskalk Bazaine påstod, tvärtemot general Boyers uppgift, att han omtalat denna marsch för krigsrådet. Tillfrågad angående sin rörelse den 31 Augusti, sade Bazaine, att en större vaksamhetå hans underbefälhafvares sida skulle ha hindrat fienden att äter gripa till offensiven. Han uttalade såsom sin åsigt, att det skulle ha varit till ingen nytta att utvidga den krets han ockuperade under Metz murar, Förhöret rörde sig derefter omkring frågan, huruvida maärskalken i fråga om Metz beväpning och proviantering hade uppfyllt hvad krigslagen fordrade. Marskalken förklarade, att han sjelf vakat öfver fortenas bevärande och kastade på general Coffinieres ansvarigheten för att icke ett försvarsråd blifvit bildadt samt på intendenterne och kårbefälhafvarne för det de försummat att proviantera i byarne i grannskapet. Han bade gifvit nödiga order för verkställandet af dessa åtgärder. Ordföranden anmärkte härvid attföreskrifterna för en befästad plats admininistration göra öfverbefälhafvaren ansvarig för alla de Etoärder. som vidtaras under en halämring