Aftonbladet – 18 oktober 1873, sida 3

för dig, som inte har sinne för nägot-annat än romaner och sagor! Gå! Jag har allvarsamma saker att tänka på — besvära mig inte meral : Hon steg upp under det hon mumlade ännu några harmsna och föraktliga ord samt gick med hastiga steg till sin vanliga plats för att som alltid, när hon blifvit missnöjd, Ilngpa sig genom arbete. Hade den. försvunna arftagerskan också varit hennes käraste vän, skulle hon med förbittring mottagit detta afbrott, just då hon uttalade den moderliga stolthet, som hon med skäl kände, Som det nu förhöll sig, förlorade honalldeles tålamodet. Hon skyndade förbi Cosmo med en brådska och ett förakt, gom förödmjukade och sårade ynglir: gen mer än som kan beskrifvas. Han bjöd icke till att försvara gig, men då fru Martha hade satt sig ned och ited ifyer samt under vredens tystnad börjat arbeta, gick Cosmo ut ur rummet. För stolt att förän hurv sårad han kände sig, smög han bort till sin favoritplats uppe uti ruinen, satt der i KOrgaer mod, kände sig misskänd och olycklig och Bppgjorde hundra RR högsinnade planer att uppofira sig sjelf. I sins hade således Mary af Melmar medfört lika ringa lycka åt Parik Norlaws söner, som förpt åt Norlaw sjelf. TJUGUANDRA KAPITLET. Gå hvarthän ni behagar, kära söner, tagen vägen, åt hvilket väderstreck ni finna bäst! Jag kan ej se ett steg framför mig; det är ni, inte jag som måste afgöra, sade fru Martha med en tung suck, Dessa ord yttrades en afton i slutet af Augusti, då dot lilla vossällskapet, beptående at Huntley,