Aftonbladet – 16 oktober 1873, sida 3

ibland djerf, men aldrig modig. Han såg ganska väl af sin amtsgonists leende blick att denne hade utforskat honom; han trodde sig genom en oförsigtig manöver ha blotta sin svaga sida; han kände sig genomskådac at denne främling, hvars blick var outhärd lig och hvars fråga han skulle haft lust at besvara med en förbannelse, om han blot vägat. Mon ban vågade det icke, och de tvång han pålade sig framlockade stor: svettdroppar på hans panna. Med en hälf tighet som hade det varit en liten säker hetsventil för hans hemliga raseri, släng de ban omkriog en hop papper som läg på bordet. Gör som ni sjelf behagar, sade han met has röat och hopsamlade papperen åter, un der det ban vände sig bort från sin mot ståndare, som numera icke syntes honom vara en opponent att förakta. Jag säger er uppriktigt, sade mr OCas silis med den honom egna, förbindligt lätt: tonen, att det vore ganska mycket i mit eget intresse, om Livingstone nu strax kunde förmås börja processen. För en un; jurist är handläggandet af ett sädant mål a stort värde och jag betviflarinte det minsta att vi skulle lyckas fästa mycken, allmäl uppmärksamhet dervid, i synnerhet — tillå mig säga i synnerhet, mr Huntley — efte det anbud ni nu gjort mig. Men allt de der förstå vi båda utan ord och jag måst ännu en gång bedja er betrakta hvad jar först hade äran yttra; här är den gaml mannens bref, klart bevisande hans afsigter vi, på vår sida, ämnad ej betala ett end: öre. godvilligt. Jag öfverläter helt och häl let åt er att afgöra — hvad ämnar n göra? Patricia Huntley satt denna morgon en sam i salongen, Hon såg när mr ,Oassili