Trädgårdsutställningen i Wien. Vi tillåta oss ati efter Posttidningen åter gifva följande bref från professor N. J. An derason: Då jag antager, att flere hortikulturen: vänner i hemlandet intressera sig för at arfara något om det sätt, hvarpå värt upp. trädande vid den internationella trädgörds atställningen i Wien skett och huru det be dömts, anser jag mig böra derom göra et meddelande, hvilket likvisst nu af flere skä måst blifva högst kortfattadt. Som bekant, fattade komiten för Sveriges deltagande i dew här pågående verldsutställ ningen det beslut att, sedan vi redan förut hit öfversändt prof på vår konstoch indu striella verksamhet, på vårt skolväsende och vår krigsmateriel, äfven låta anordna en bild af den måteriella kultur, som florerar på våra fält och i våra trädgårdar. Man ansåg nemligen en sådan bild i ej oväsent. lig grad skola, jemte det öfriga, vitnande om snille, arbete och företagsamhet, bidraga att gifva främlingen ett godt, ett än det vanliga bättre begrepp om ett land, som, för det flesta misskändt eller rent af obe kant, dock har att uppvisa en odling, hvilkenvblott behöfde kännas för att uppskattas och värderas. Mig blef det nppdraget lem: nadt, att söka äÄvägabringa en sådan samling, och ehuru mången öppet eller förstulet log åt dessa atsigter såsom betydelselösa eller fåfängliga, möttes jag dock å andra sidan af sö myckeu välvilja, att god utsigt syntes för handen att kunna erhålla rika bidrag till en vacker utställning, helst frampå sommaren: allt yttre syntes gynnsamt för frambringandet af våra fruktslag. Då emel lertid — trots vidlyftig brefvexling ech trägna uppmaningar — föga blef mig be kant om hvad som verkligen kunde påräknas; och då underrättelse hitkom, att ingen utställning skulle ifrigakomma på den tid (1—15. Oktober), för hvilken vi hemma förberedde vår, så skulle hela företaget blifvit ontfördt, om ej statsrådet och chefen för eivildepartementet uppmuntrat mig att hop: samla hvad jag kunde och söka utföra hvad