Aftonbladet – 15 oktober 1873, sida 3

stånd låtit skrubba honom med sand och grofva levanger, samt hade dessutom, icke nöjd: dermed, en dag under det Kap Horn passerades under två timmars tid låtit honom hänga i en lina framför bogen af skeppet, oupphörligen öfverspolad af de iskalla vågorna. I Nielsens före hans död afgifna berättelse om den behandling som vederfarits honom försäkrade han, att om han vid ofvannämnda tillfälle haft en knif, skulle ban kapat linan uti hvilken han hängde, för att på så sätt göra ett slut på siva marter. Konsul Taaffe vände sig nu till colonel W. H. L. Barnes, San Franciscos förnämsta advokat och en man med stort anseende, som antages blifva inom kort vald till statens guvernör. Hvad nu skälet varit, antingen konsulns inflytande, öfverstens mensklighet eter hans aktning för den skandinaviska nationaliteten, som i parentes sagdt här bland amerikanarne står synnerligen högt anskrifven, är mig obekant; hvad jag vet är endast det, att han åtog sig saken, pläderade den talangfullt som vanligt och med stor uppoffring af tid och arbete vann det resultat, att icke allenast fartygets kapten utan äfven de af hans styrmän, som deltagit i misshandlingen, kdömdes stora böter. Den tjenst, som öfverste Barnes sålunda gjort vår nationalitet här på platsen, är värd hvarje erkännande, ty hans talangfulla uppträdande och det resultat, som deraf blef följden, ha lärt de amerikanska skeppsförarne att mensklighet bör finnas i deras sätt att behandla manskapet. Att den berömde advokaten lofvat att för framtiden lika oegennyttigt ställa sin tid och sitt inflytande till skandinavernas disposition vid tillfällen af dylik art, är ur många synpukter glädjande och skall tvifvelsutan hafva goda följder med sig. Af de indirekta resultat, som man antager att denna rättegång skall lemna, har redan ett visat sig. För några dagar sedan inkom nemligen i San Franciscos hamn skeppet India från Liverpool. En af dess besättning, vid namn Rasmus Hansen från Svendborg, kom upp på konsulatet och berättade att kaptenen å India skjutit på honom under resan, och att kulan ännu sutte uvar i hufvudet, utan att dock synnerligen genera utom då han böjde sig ner. Utan vitnen, ville han dock icke börja någon process utan helst se om han kunde få någon liten skadeersättning, Konsul Taaffe vände sig genast till fartygets kommissionär och lagen derpå var Hansen 1000 rår rikare än han var förut. Jag har icke kunnat neka mig nöjet att omnämna den vackra uppoffring, som öfverste Barnes gjort för skandinaverna, och ör hemmavarande slägtingar torde det väl ifven vara intressant att veta, att det hårda if, som den skandinaviske sjömannen får öra här på kusten, åtminstone förmildras ut vissheten att hafva en god och inflytexik vän, som bevakar hans intresse.