Aftonbladet – 14 oktober 1873, sida 2

as denna tolkning emellertid vara föga sannogj ik, emedan det likväl skulle ha varit omöj; igt att dölja, att Regniers, ankomst till Metz sammanträffade mod Botrbabls äfrera, imligare ånteb dec vara, att Bazaino velat åta päskina, att Bourbaki var skickad till kejsarinnan före den 16 September, då hären en dagorder blifvit underrättad om att en ay regering blifvit insatti Paris. Detframställes för öfrigt såsom oafgjordt, om icke blott en misskrifnint ellör ett misstag här gt äm. Bourbaki lade alls icke märke till det datum, som var tecknadt å den order han fått och gjordes först den 8 Oktöber, då han uppehöll sig i Bruxelleb, täpmärk: sam på denna punkt, Den af BRögnier spunna intrigen, af hvilto ännu mycket är outredt, ledde som bekant är icke till något resultat. Under det Bourbaki begaf sig till kejsarianan, af hvilkens mun han erfor, att han blifvit förd bakom ljuset, reste Regaier till Ferrieres efter att ha träffat aftal med Basaine om att han inom sex dagar, d. v. s, senast den 30 September skulle skicka honom Bisitarcks svar; men om efter ön feckaås förlöpp älls intet svår koråmil från honom, skulle detta våra ett bevis på att underbandlingaraa full ständigt misslyckats. Den 29 September mot tog Bazaine ett telegram utan underskrift, hvari den frågan stäldes till honom, om han ville öfverlemna Metzarm6n på de vilkor, som aftalades med Rågnier, oni dönas följde de instruktionet, söm Han ick af marskalken. I anledning af detta telegram skref Bazaine till Stiehble, att han icke kände Rö6gnier, hvilken kommit till honom såsom kejsarinnans utskickade utan skriftlig fullmakt. Han ville derföre sätta sig i direkt förbindelse mod den tyska belägringshärens högqvarter för att meddela detta, hvad underhandlingarna rört sig omkring, och han elutade med att angifva, på hvilka vilkor han förklarat sig villig att kapitulera, i det han tillade, att haus förste adjutant, general Boyer, skulle begifva sig till prins Friedrich Carl, om dentie önskade närmare upplysningar. På detta anbud svarades ingödting; från Regnier hörde Bazaine ingenting, och Burbaki var ur stånd att sända honom något meddelande. Att underhandlin: garna sålunda afbrötos, detta berodde, enligt Regnier, på missförstånd, som det skulle ha varit en lätt sak att aflägsna. I anklagelsen, som haft att stödja sig på alla de upplysningar, som kommit i dagen, gifves emellertid en helt annan förklaring. Bismarck var nu icke längre bekymrad för Metzhären; han kände Bazaines politiska bsigter och behöfde icke frukta för att marskalkens trupper skulle förena sig med de nationella härarne och visste att lifsmedlen skulle taga slut för franska hären den 18 Oktober. De franska soldaterne höllo på att spisa armåns hästar och inom få dagar skulle Metzarm6n vara reducerad till fullständig vanmakt, Om man underlät att meddela Bazaine, att underbandlingarna voro afbrutna, höll man bonom i spänd väntan och afböll honom från att företaga ett förtvifladt steg, som åtminstone skulle ha kommit att stå tyska hären dyrt. Sådan är i sina hufvuddrag den i anklagelseskriften gifna skildringen af den hemlighetsfulla underbandling, i hvilken Regnier spelade den vigtigastå rollen. Det lägges Bazaine ständigt till last, att han inlät sig på sådana underhandlingar och specielt förebrår man honom, att han gaf Regnier, gom han alldeles icke kände, nog granna upplysningar om härens tillstånd, emedan han icke hade någon garanti för att icke dessa upplysningar genast meddelades åt fienden. Bazaines förnekanden förklaras för alldeles ohållbara; endast af honom kunde Regnier ha fått så tillförlitliga underrättalser, hvilket utförligt vizas. Med mycken lindigsation uttalar sig anklagelseskrifien om att Bazaine endast tänkte på att kapitu lara, under det att hela Frankrike grep till vapen, och ville förpligta sig att upprättI hälla en eventuel konvention, d. v. e. låta sin här kämpa mot de nationella härar, som vore beslutne att fortsätta kriget till det yttersta. I England har den G!adstoneska ministeren, hvilken gång efter annan lidit neder Jag vid partiella val till underhuset, nu äfven vunnit en seger vid valet i Bath. Valmanskåren i Bath, som sedan sex månader I tvägånger gifvit det konservativa partiet majoritet, har nemligen denna gång valt den liberale kandidaten mr Hayter. Denne fick 2210 röster mot 2071, som gåfvos ät Disraelis skyddsling, mr Forsyth, Torypartiets chef drog denna gång icke i betänkande att söka inverka på valets utgårg genom ett öppet bref till lord Grey, ihvil ket han på det våldsammaste angriper Gladstoneska ministören, Han yttrar bland an Inat: Under nära fem är ha de nuvarande TI ministrarne hållit allt slags handel i ett ) tillstånd af osäkerhet, uttröttat alla yrken och anfallit eller hotat alla klasser, alla institutioner och all egendom i landet. Do liberala tidningarna urvaktlåta icke att nu förehålla Disraeli NR rn att iakttaga moderation ock parlamentarisk anstänI dighet. Times konstaterar, utan att allt för högt uppskatta den vunna framgången, att Å valets utgång icke saknar en viss betydelse Tmen anser tillika att det liberala partiets triumf till en viss grad underlättats genom den konservativa partichefens hänsynslösa uppträdande. Som i går,skulle ett val ega Irum i Tauaton. Både liberale och konservative anse dess utgång vara af stor vigt. -r rr vt Mög ——— Vg Revision. För granskning af civil statens pensionsinrättnings räkenskaper och förvaltning under år 1872 hafva samman ,Iträdt af pensionsinrättningens fullmäktige dertill utsedde följande revisorer: revisions sekreteraren ÅA. Östergren, assessorn Nyman