Aftonbladet – 13 oktober 1873, sida 3

— Utställningen i Wien. Från fröker Jenny Rossander, hvilken hade bestyret med ordnandet a? den svenska utställningen af qvisuoarbeten på verldsutställningen i Wien har Stockholms Dagblad mottagit följande meddelande: Sektionen för de svenska fruntimmersarbetena afalutade sia utställning i Wien den 11 September. Den började i medlet af Juni och har såluada varit öppen för allmänheten ungefär trenne månader. Auledningen till, att utställningen öppnades så sent, var, att den s. k. jagtpaviljongen, i hvilken fruntimmersarbetena skulle utställag, ej blef färdig förr än i Juni. Från början var en helt annan lokal afsedd, men. då jagtpaviljongen hade ett vida fördelaktigare läge, har komiten stort skäl till tacksamhet mot her Bark Warburg, hvilka välvilligt uppläto nedre bottnen af den samma till utställningslokal, Att utställnipgenslöts tidigt kom dels deraf; att lokalen skulle upplåtas till frukt utställving, dels deraf, att sakerna, om de qvardröjt till expositionens slut, möjligen ej hemkommit förr än. nästa vår Eburoväl den svenska fruntimmersafdelningen haft att glädja sig åt stort tillopp af fölk, mänga pris af juryu (omkring 70), hvilka pris dock ej alltid utdelats med urskilning, enär inga frontimmer funnos i denna grupp (Grupp XXT), samt smickrande omnämnande i .yska och svenska tidningar — har försäljningen. af de utstälda alstren gått trögare än hvad utställare i allmänhet väntat. Orsakerna härtill äro flere. I början af utställningstiden, då rika främlingar och wienerboar först strömmade till och handeln var liflig, hvilade de svenska fruntimimersarbetena ännu i sina lårar, ty huset-var under byggnad — när otställniogen öppnades, iuträffadei Wien an. af de bedröfligaste finansiella kriser, som någonsin drabbat en handlande stad, och penlingarnae rent af försvunno; ingen hade råd att köpa något. Efter krisen kom koleran, härjade staden och bortskrämde främlingarne — sist inträffade enhetta, så långvarig och verhörd äfven i Wien. att ihyknarne sjelfya örklarade, att de i-mannaminne ej haft dyik väderlek. Utställningen i allmänhet har sålunda haft att kämpå mot stora hinder, vilka äfven drabbat hvarje särskild afdeling. Utom nu angifoa svårigheter tillkommo undra. Resande; hvilka gjorde uppköp, forrade, att genast fö nedtaga de försålda efekterna, hvilket ej var tillåtet och dessutom skulle hafva menligt inverkat på ut tällningen i dess helhet: Efterfrågan var början ganska stor, men då prisen voro vanligt höga, aftog snart köplusten, Trä