Aftonbladet – 2 oktober 1873, sida 3

ransakade, mot hvars karakter och politiska ärlighet mer närgångna beskyllningar framkastats. Deras summa och tendens kan sammanfattas i påståendet, att prof. Broch alltid har varit att finna der, hvarest hans intressen bjödo honom att vara. Huruvida framtiden och historien skola godkänna denna dom, är en annan sak; huruvida den skall bli godkänd utom Kristianiavalmännens krets, är nägot, hvarom man säkerligen skall få tillräckliga vitnesbörd, när underrättelsen om hans förkästande sprider sig i landet; sitt intresse för ögonblicket har det nemligen såsom en måttstock på karakteren och styrkan af det motstånd, som nu gjorts mot honom inom samma valkrets, som för få år sedan knappt visste, huru högt den skulle höja konom till skyarna och i hvilken grad den skulle öfverhopa honom med förtroendeoch hedersvärf. Kristianiavalets utgåvg måste likasom Stavangervalets egentligen förklaras såsom ett försök att frammana en reaktion mot den riktning, hvari landtdistrikternas val i somras nästan utan undantag gingo. Detta har gjort sig så mycket starkat8 gällande, som man icke tyckes vara utan oro för, att regeringen möjligen skulle låta förmå sig att räcka storthinget en försonlig hand ge nom att i nästa session senktionera ett förnyadt storthingsbeslut om rättighet för stätsräden att deltaga i storthingets förhandlingar utan de samtidiga garantier, regerin gen förut har antydt såsom nödvändiga t. ex. upplösningsrätt, tväkammarsysteri ö. 8. v.. Betecknande nog har det nemligen på den senaste tiden icke hört till sällsyntheterna att se yttersta högerns pressorganer förebrä regeringen en alliför stor eftergifventet för representationen och uppmana henne till större energi mot en rörelse, som enligt dessa tidningars försäkran icke blott skulle leda till ministårens eget fall, utan äfven till konungamaktens afskaffande, författningens omstörtande, samhällsordningens upp: lösning — med ett ord sagdt till hvad man på den senare tiden med ett mycket användt uttryck har betecknat såsom spanska för hällanden. Det radikala partiet — heter. det — har ju fått något så när allt-hvad det har begärt: årliga storthing, landets embetsmannaständ utlevereradt och uppoffradt, prolongation af nationalförsamlingens sessioner på obegränsad tid. Regeringen gaf årliga storthing sans. phrase och för. klarade detta blott för en förändring i arbetsordningen; hvilken förökning denna förändring var i sjelfva församlingens maktfullkomlighet och i förhållandet mellan de båda statsmakterna, har hon först efteråt erfarit. Då hon tillstyrkte vägran af sanktion i statsrädssaken, tycktes hon väl ett ögonblick ha en föreställning derom, att man inför de stora förändringar, som fortfarande hotade författningen, äfven borde sörja för en motvigt, och antydde en för: ändrad sammansättning af nationalförsam lingen (tvåkammarsystem); men i hennes statsskrift i år i anledning af storthingets misstroendevotum i fjor var all tanke härpå öfvergifven. Ingenting är vissare, än att dessa. förhållanden djupt beklagas af tänkande män i hela landet, och att en förändring önskas, äfven derigenom att i regeringen småningom män kunde inträda med öppet öga för omöjligheten och förderfligheten af endast ett passivt motstånd, hvilket hittills blott har ledt och fortfarande skall leda till ett säkert nederlag. Citatet, som långt ifrån är enstaka eller utmärker sig genom någon ovanlig öfverdrift, är hem tadt ur den yttersta högerns förnämsta organ, Morgenbladet. Det är först genom en hänvisning till dessa förnyade kraf på ett ännu skarpare uppträdande, ett ännu mer energiskt mot stånd från regeringens sida mot storthinget som sådana företeelser som Stavangeroch Kristiania valen få sin rätta och fulla förklaring.