Aftonbladet – 2 oktober 1873, sida 3

Bref från Norge. (Från Aftonbladets korrespondent.) Kristiania den 28 Sept. När dessa rader läsas, skall den slutliga utgången at storthingsvalet för staden Kri stiania sannolikt vara bekant genom telegram. Det kan för öfrigt efter det i går afton företagna profvalet icke vara tvifvel undetkastadt, i hvilken riktning denna utgång skall gå, nemligen att de tre representaänterne af ytterata högern från det fö regående storthinget, prof. Aschehoug samt assessorerne Lövenskjold och Lambrechts återväljas, den fjerde representanten, advo katen Kildal (tillhörande centern) ratas och i håns ställe insättes en hy representant af samma politiska färg som de tre ofvannämnds representanterne, nemligen grosshandlaren J. U. Andresen, med förbigående af den uppställda liberala kandidaten, professorn och f.d. statsrådet O. J. Broch, Rösterna vöro vid profvalet i gär så starkt samlade omkring nämnde fyra män — professor Broch fick t. ex. endast 3 och advokaten Kildal 2 röster — att deras val måste betraktas såsom alldeles afgjördt. Såsom i mitt senaste bref nämndes, har det denna gång i Kristiania varit en myc ket liflig valrörelse. Sedan valmansvalet hade gifvit segern åt den s. k. konservativa kandidatlistan, ha tidningarne fortfarit att diskutera saken, hufvudsakligen med afseende derpå om prof. Broch det oaktadt borde erhålla plats i representationen. På den ena sidan avmärkte man, att man aldrig förut vid valen i Kristiania hade gitvit valmanskorporationen något imperativt uppdrag och fordrat, att hon blindt skalle rätta sig derefter; tvärtom har afseendet på öfverlägsna själsförmögenheter, vetenskaplig bildning, grundliga kunskaper, praktiska insigter i de föreliggande frågorna, arbetsförmåga, lång parlamentarisk öfning samt förmåga att göra sina åsigter gällande hos representationen alltid varit det afgörande och bestämmande momentet. När alla dessa egenskaper just hos prof. Broch funnos förenade till en grad som hos ingen annan, om hvars val det kunde bli fråga, skulle man, anfördes det vidare på denna sida, i fall man det oaktadt ratade honom derföre, att han i två frågor (myntkonventionen och statsrädssaken) icke var enig med regeringen och den med henne lika tänkande Kristianiamajoriteten, göra sig skyldig till samma felgrepp, som har varit en af de vigtigaste klagopunkterna mot den Jaabrekska rörelsen, nemligen att allt afseende på sjelfständig duglighet helt och hållet åsidosattes för afseendet på vederbörande kandidaters ovilkorliga öfverensstämmelse med det politiska partiprogrammet. Man skulle härigenom på ett sätt, som komme att väcka änna mer uppseende, lägga i dagen samma ensidiga partiterrorisr, som nyligen vid valet i Stavanger har ledt derhän, att en gammal och erfaren representant med moderat liberala åsigter utbyttes mot en ny och okänd man, hvars enda bevisliga qvalifikation ligger i hans förmenta politiska ortodoxi enligt de ministeriella katekesen. ; På den andra sidan, der man satte sig emot Brochs val, gjordes väl ingen synnerlig invändning mot riktigheten af dessa resopnemanger i allmänhet taget; men desto ifrigare riktades angreppen mot prof. Brochs karakter och lojalitet. Det yttrades på det skarpaste sätt, att havs beteende i statsrådssaken bade varit dikteradt af personlig äregirighet; han skulle nemligen ha räknat på att genom sin afgång ur ministeren spränga denna och derefter sjelf få i upp: drag att bilda ett nytt kabinett. Det på stods, att han enligt hederns alla lagar hade varit förpligtad att i denna sak stå och falla med sina kolleger, men att det förtroende, man var berättigad att hysa härtill, blifvit sviket. De anfall, som från denna sida på de senaste veckorna riktades mot prof. Broch, äro i det hela taget bland de våldsammaste, detta valår har att upp visa ur sitt i detta afseende temligen rika förråd; ty det finns icke en enda af de många kandidater i hela landet — J. Sverdrup icke ens undantagen — som under valstriden ha fått sina hjertan och njnrar sr TTR RR dinrvan inga der rå änoen framför minal