Aftonbladet – 1 oktober 1873, sida 2

bar väl händt. Gud förlåte mig som har sådana tankar i ett sorgehuslOlyckligtvis var det svärt att afhålla sig från dylika, profana tankar, då man såg Huntley och Ketty Logan tillsammans -— i synnerhet svärt för en vinna. Icke så tå af församlingsboarne med någon förtänk samhet hade redan i tysthet uppgjort pla nen om att de borde bli ett par och kanske förstod Huntley hvarthän Marget syftade, då hon med en viss tonvigt på orden sade honom att kyrkherrn och miss Ketty önskade träffa honom. Å Den unge mannen skypdade hastigt ned. Dessa båda voro bland alla vänner de, hvilka Huntley kände sig minat besvärad af att förtroligt meddela sig till och hvilkas välvilja han skattade högst. Och då den vackra Catherine Logan skyndade honom till mötes och med iårar isina klara ägen fattade sin forna lekkamrats hand och tryckte den nästan med ömhet, värmdes hans bjerta och fylldes det af en känsla, den han icke sjelf rätt kunde för kl:ra. Han kände ovilkorligt — nästan ofrivilligt, som om denna hjertliga helsning för honom öppnade utsigten till en ljus och lycklig tillvaro, helt olik den sorg och det duckel som nu hyllade öfror havs hem, Hans ögon fuktades af ljufva tårar och hade Ketty varit der allena, skulle han nästan kunnat förmå sig att sätta sig bredvid henne och tala öm allt hvad ban lidit, ailt han för framtiden hade uppgjort. Den hög vördige doktorns närvaro äåtergaf dock, lyck ligtvis Huntley behörig sjelfoeherrskning; han kände sig nemligen icks lika angelägen öm att välja honow till sin förtrogng. Det är ingalunda min afgigt att förebrå dig hvad som har skett, mid käre, unge väns, sade presten allvarligt men på samma